lagredaktionen af 1295. Kanske hafva dessa tillägg redan gjorts vid slutet af den originalhandskrift, som vid redaktionen af 1295 nedskrefs. Det har då där anmärkts, att dessa tillägg — med anledning af innehållet af det första skulle stå «I kirkiu balkinum. ok. XIII flokkinum» (jfr det första af de i UL. Schl. tryckta Additamenta). I en afskrift — den som ligger till grund för E — insattes de också riktigt på denna plats; men i en annan afskrift kommo de, kanske genom förväxling af XIII mot XIIII — jfr i 14:de additamentet till UL. (Schl. s. 279, n. 35) XXII för XXIIII —, att oriktigt insättas i slutet af den 14:de flocken[1]. Denna senare afskrift får då antagas hafva legat till grund för alla öfriga nu kända, utom E. — Af intresse med hänsyn till detta ämne kan vara att påpeka, att i Södermannalagens Kirkiu-balk 10:de flocken, som handlar vm forbuþ oc mæssu fall (= 13:de flocken i UL:s Kirkiu-b.), såsom 3:de paragraf har ett kort stycke, som någorlunda motsvarar — och kanske ligger till grund för(?) — den förstnämda af de nu afhandlade 4 paragraferna i UL. (§ 7 i Kirkiu-b. 14, UL. Schl.). I yVML. däremot bildar ett stycke, som motsvarar § 7 i UL. Schl., en egen flock (17 i Kristno-balken), handlande um þan aff kirkio ær sættir ællær biltoga, hvilken § där följer efter några smärre stycken, som i UL. höra till 14:de flocken (slutet däraf i E), men som i yVML. bilda 3 särskilda flockar (14—16). Därefter följer i yVML. som flock 18 ett stycke (med rubrik Vm font), som i någon mån motsvarar § 10 i 14:de flocken i UL. Schl.[2]. Någon motsvarighet till § 8—9 i 14:de flocken i UL. Schl. finnes däremot ej i yVML. Den yVML. synes således närmast hänvisa på en redaktion af UL., som i detta afseende öfverensstämt med kodex A. — Denna nu påpekade omständighet, att yVML. i anordningen af ifrågavarande ställe öfverensstämmer med den i kodex A af UL. och,, enligt Schlyter, äfven i kodex E af UL. — men däremot icke i UL. 1607 — iakttagna ordningsföljden mellan de nu afhandlade flockarne, talar icke för, att yVML. blifvit af utg. af UL. 1607 nyttjad såsom ledning vid textens «förfalskande» (jfr ofvan s. 14).
Hvad nu vidare beträffar de ord, hvarmed 14:de flocken i UL. Schl. slutar — Iwir þe mal nu sighias . þær a biskupær ranzakæ
