ok iwir dömæ, hvilka, ehuru stående i l4:de flocken, afse de följande flockarne, 15, 16 m. fl., — så återfinnas dessa i UL. 1607 såsom inledning till flock 14. Detta är uppenbarligen orätt, då de mål, som i 14:de flocken afhandlas, ingalunda äro sådana, som de med nämda ord afsedda. Huru ha nu dessa ord kommit att få denna oriktiga plats i UL. 1607? Schlyter tar för gifvet, att utg. af UL. 1607 vidtagit denna ändring i sammanhang med den här nyss afhandlade, enligt Schlyter äfven af utg. gjorda förfalskningen af textens ordningsföljd (jfr här s. 15). Föreligger icke i detta senare fall — och ej häller annanstädes i UL. 1607 — någon förfalskning, så blir det mindre sannolikt, att en sådan egt rum på det förstnämda stället. Det är emellertid icke lätt att förklara anledningen till den afvikande anordningen i E. Möjligt vore, att de ifrågavarande orden blifvit tillskrifna i margen vid slutet af flocken 14 i originalhandskriften af UL. Afskrifvaren af E kunde då hafva insatt dem i början af denna flock i st. f. i dess slut. Vid tilläggs införande i texten af någon viss flock, dit de hänvisats, plägade man nämligen än inskrifva dem i början, än inuti, än i slutet af flocken, ja efter hvad det vill synas oftast i början. Detta framgår af det sätt, hvarpå de «additamenta», som i kodex A af UL. finnas afskrifna på ett ställe vid lagens slut, behandlats uti den kodex (C) af UL., där dessa tillägg införts i själfva lagtexten. Däraf ser man ock, att dylika tillägg stundom kommo att införas på alldeles oriktiga ställen i texten. — I yVML. stå de nu afhandlade orden Iuir þe mal ... döma som flocköfverskrift till den mot inledningen (pr.) till flocken 15 i UL. svarande flocken 19, således på en plats som närmast motsvarar den, dessa ord intaga i UL. Schl. Detta förhållande synes bestämdt visa, att utg. af UL. 1607 icke begagnat sig af yVML. till jämförelse med den handskrift af UL., som han aftryckt. Hade han gjort detta och därefter rättat sig vid textens anordning i fall, som kunde synas tvifvelaktiga, skulle han för visso icke hafva, såsom Schlyter antager, flyttat de nämda orden på orätt plats. I yVML. synes det nämligen ännu tydligare än i UL., hvart dessa ord rätteligen höra. Man finner häraf, att den misstanken är alldeles oberättigad, att den från A m. fl. handskrifter af UL. afvikande anordningen i UL. 1607 i fråga om orden Land skulu mæþ laghum byggiæs o. s. v. skulle hafva af utg. vidtagits med ledning af yVML. (jfr här förut s. 14).
Schlyter yttrar vidare (UL. s. LXII): «Då det i Viþ.B. 16: 1 heter: Þöm skil iæk allum lagh fore sik, så har utgifvarẹn, som ej förstått att det är lagmannen som här talar, funnit för godt att
