Den här sidan har korrekturlästs
20
Om 1607 års upplaga af Uplandslagen.
- det starka maskulinet tint[1]. — Det nu anförda torde visa, att det är alldeles oberättigadt att i formen tiunder i E se bevis på förfalskning af texten, som för öfrigt äfven har det feminina tiund.
- Ett fall, då utg. i UL. 1607 sannolikt insatt en läsart
efter en annan handskrift.
- not. 22. s. 15. I Kirkiu-balken 2: pr. är i UL. 1607 ett äi insatt på opassande ställe, men skenbart berättigadt. Det heter nämligen, att jord till visst värde, som hör under kyrka, har e liþugh wærit aff allum utskyldum . fore þe iorþ aghu böndær utgiærþir giöræ (A); i E . . . äi vtgiärdir giöra. Äfven handskriften F, som ganska ofta öfverensstämmer med E, då denna afviker från A, har detta äi, och likaså 3 yngre handskrifter, medan 3 andra yngre handskrifter där ha ingen (el. inga); «male» yttrar Schlyter därom. Har nu utg., såsom ganska sannolikt är, upptagit denna i hans tanke bättre läsart efter handskriften F, så är detta ingalunda det samma, som en förfalskning af texten. Det är blott ett i betraktande af den tidens fordringar mycket förlåtligt, okritiskt förfaringssätt. För öfrigt är att märka, att enligt Schlyters förmodan äfven i den år 1607 tryckta Östgötalagen — säkerligen utgifven af samme man, som ombesörjt 1607 års upplaga af UL. — «utan tvifvel läsarter blifvit upptagna ur olika handskrifter», hvilket emellertid i detta fall icke föranledt någon beskyllning för förfalskning — det yttras tyärt om af Schlyter: «ingen anledning förekommer till att misstänka upsåtliga förfalskningar» — utan blott den anmärkningen, att det endast «är att anmärka som ett stort fel, att detta skett utan att på hvart ställe förhållandet blifvit anmärkt; ett fel som dock mindre bör tillskrifvas utgifvaren än hans tidehvarf . . .» (se ÖGL. Schl. s. XVII).
- Ett fall, då E möjligen har bevarat det äldre
stadgandet, medan detta i A genom en helt obetydlig ändring bragts
till öfverensstämmelse med nyare åsigter.
- n. 86. s. 123. I Aerfþæ-balken 19 heter det i A: Nu takær o fræls man o frælsa kono . fæstir ok wighis wiþ hanæ . ok . afflær barn mæþ hænni . þet barn a frælst wæræ. I UL. 1607 lyda däremot slutorden på detta ställe: .... Thät barn a ofrälst wara. Handskriften F har ey frälst. Schlyter anför dessa varianter, utan
