Den här sidan har korrekturlästs
21
Om 1607 års upplaga af Uplandslagen.
-
tillsättande af ordet »male», oaktadt meningen i dessa två
handskrifter är alldeles motsatt den i A uttryckta. — Uppenbart är nu,
att stadgandet i den form, det har i kodex A, icke kan vara
gammalt. Enligt urgammal, allmänt germansk rätt voro tvänne trälars
barn trälar; endast rörande den frågan, hvem dessa barn skulle
tillhöra, faderns eller moderns egare, skilde sig de olika germanska
folkens lagar[1]. I Västgöta- och Östgötalagarne finnas stadganden,
som visa, att ännu på dessa lagars tid grundsatsen om trälbarns
ofrihet i detta fall gälde[2]. Det är vidare sannolikt, att stadgandet
i A icke ens är så gammalt som själfva lagredaktionen, d. v. s. att
det icke haft den nuvarande lydelsen i 1295 års text af UL. Ty
sedan man först faststält den grundsatsen att barn af föräldrar, som
båda voro ofria, blefve fria, hade det icke varit af nöden att i detalj
stadga, att fri mans och ofri kvinnas barn blefvo fria och att ofri
mans och fri kvinnas barn likaledes blefvo fria, hvilka stadganden
följa omedelbart efter det nyss anförda i samma flock 19. Det
synes därför vara anledning att antaga, att UL. af 1295 haft
ofrælst för frælst på det ifrågavarande stället och således innehållit
ett lagstadgande, som motsvarade ÖGL:s i Gipta-balken 29: 2,
liksom de båda andra, nyss nämda stadgandena i flock 19 af UL:s
Aerfþæ-balk motsvara Gipta-balken 29: pr. och 1 i ÖGL. Att nu
i A frælst står för ofrælst kan bero på en senare ändring af
stadgandet, som i vissa handskrifter vidtagits, en ändring som väl stod i
samband med den alt sedan Birger Jarls tid fortgående
förmildringen af trälarnes rättstillstånd[3] och möjligen förberedde träldomens
fullständiga upphäfvande (1335)[4].
Efter hvad som nu utvecklats, torde det icke böra anses för djärft att antaga, att det i UL. 1607 mötande uttrycket ofrälst ingalunda är genom förfalskning af utg. tillkommet, utan att detta funnits i själfva handskriften E, samt att denna handskrift E på detta ställe bibehållit det ursprungliga lagstadgandet oförändradt.
Ett stöd för den nu framstälda åsigten skulle möjligen kunna hämtas af följande omständighet. I yVML., som är mångenstädes
- ↑ Se Matthiae Calonii opera omnia, I, p. 224.
- ↑ Se äVGL., Giptar-balken 4: 3; yVGL., Giptæ-b. 3; ÖGL., Gipta-balken 29: 2.
- ↑ Erinras bör, att ÖGL., lika väl som UL., har det från Birger Jarl stammande förbudet mot gæfþrælar.
- ↑ Jämför förslagen till slafveriets upphäfvande i några delar af Amerika — om jag ej misstager mig i Brasilien och å Cuba —, enligt hvilka trälars barn, födda efter en viss tidpunkt, blifva fria.
-
tillsättande af ordet »male», oaktadt meningen i dessa två
handskrifter är alldeles motsatt den i A uttryckta. — Uppenbart är nu,
att stadgandet i den form, det har i kodex A, icke kan vara
gammalt. Enligt urgammal, allmänt germansk rätt voro tvänne trälars
barn trälar; endast rörande den frågan, hvem dessa barn skulle
tillhöra, faderns eller moderns egare, skilde sig de olika germanska
folkens lagar[1]. I Västgöta- och Östgötalagarne finnas stadganden,
som visa, att ännu på dessa lagars tid grundsatsen om trälbarns
ofrihet i detta fall gälde[2]. Det är vidare sannolikt, att stadgandet
i A icke ens är så gammalt som själfva lagredaktionen, d. v. s. att
det icke haft den nuvarande lydelsen i 1295 års text af UL. Ty
sedan man först faststält den grundsatsen att barn af föräldrar, som
båda voro ofria, blefve fria, hade det icke varit af nöden att i detalj
stadga, att fri mans och ofri kvinnas barn blefvo fria och att ofri
mans och fri kvinnas barn likaledes blefvo fria, hvilka stadganden
följa omedelbart efter det nyss anförda i samma flock 19. Det
synes därför vara anledning att antaga, att UL. af 1295 haft
ofrælst för frælst på det ifrågavarande stället och således innehållit
ett lagstadgande, som motsvarade ÖGL:s i Gipta-balken 29: 2,
liksom de båda andra, nyss nämda stadgandena i flock 19 af UL:s
Aerfþæ-balk motsvara Gipta-balken 29: pr. och 1 i ÖGL. Att nu
i A frælst står för ofrælst kan bero på en senare ändring af
stadgandet, som i vissa handskrifter vidtagits, en ändring som väl stod i
samband med den alt sedan Birger Jarls tid fortgående
förmildringen af trälarnes rättstillstånd[3] och möjligen förberedde träldomens
fullständiga upphäfvande (1335)[4].