Sida:Om 1607 års upplaga af Uplandslagen (Leffler 1880).pdf/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


21
Om 1607 års upplaga af Uplandslagen.
    1. tillsättande af ordet »male», oaktadt meningen i dessa två handskrifter är alldeles motsatt den i A uttryckta. — Uppenbart är nu, att stadgandet i den form, det har i kodex A, icke kan vara gammalt. Enligt urgammal, allmänt germansk rätt voro tvänne trälars barn trälar; endast rörande den frågan, hvem dessa barn skulle tillhöra, faderns eller moderns egare, skilde sig de olika germanska folkens lagar[1]. I Västgöta- och Östgötalagarne finnas stadganden, som visa, att ännu på dessa lagars tid grundsatsen om trälbarns ofrihet i detta fall gälde[2]. Det är vidare sannolikt, att stadgandet i A icke ens är så gammalt som själfva lagredaktionen, d. v. s. att det icke haft den nuvarande lydelsen i 1295 års text af UL. Ty sedan man först faststält den grundsatsen att barn af föräldrar, som båda voro ofria, blefve fria, hade det icke varit af nöden att i detalj stadga, att fri mans och ofri kvinnas barn blefvo fria och att ofri mans och fri kvinnas barn likaledes blefvo fria, hvilka stadganden följa omedelbart efter det nyss anförda i samma flock 19. Det synes därför vara anledning att antaga, att UL. af 1295 haft ofrælst för frælst på det ifrågavarande stället och således innehållit ett lagstadgande, som motsvarade ÖGL:s i Gipta-balken 29: 2, liksom de båda andra, nyss nämda stadgandena i flock 19 af UL:s Aerfþæ-balk motsvara Gipta-balken 29: pr. och 1 i ÖGL. Att nu i A frælst står för ofrælst kan bero på en senare ändring af stadgandet, som i vissa handskrifter vidtagits, en ändring som väl stod i samband med den alt sedan Birger Jarls tid fortgående förmildringen af trälarnes rättstillstånd[3] och möjligen förberedde träldomens fullständiga upphäfvande (1335)[4].

      Efter hvad som nu utvecklats, torde det icke böra anses för djärft att antaga, att det i UL. 1607 mötande uttrycket ofrälst ingalunda är genom förfalskning af utg. tillkommet, utan att detta funnits i själfva handskriften E, samt att denna handskrift E på detta ställe bibehållit det ursprungliga lagstadgandet oförändradt.

      Ett stöd för den nu framstälda åsigten skulle möjligen kunna hämtas af följande omständighet. I yVML., som är mångenstädes

      1. Se Matthiae Calonii opera omnia, I, p. 224.
      2. Se äVGL., Giptar-balken 4: 3; yVGL., Giptæ-b. 3; ÖGL., Gipta-balken 29: 2.
      3. Erinras bör, att ÖGL., lika väl som UL., har det från Birger Jarl stammande förbudet mot gæfþrælar.
      4. Jämför förslagen till slafveriets upphäfvande i några delar af Amerika — om jag ej misstager mig i Brasilien och å Cuba —, enligt hvilka trälars barn, födda efter en viss tidpunkt, blifva fria.