Den här sidan har korrekturlästs
23
Om 1607 års upplaga af Uplandslagen.
delas i jämngoda delar. Då verbet iæmföras i nu angifna mening på ett annat ställe förekommer i UL., synes ingen anledning vara, att anse öfverskriften i E förfalskad. Vida större olikhet än i det här förevarande fallet finner man ofta mellan flocköfverskrifterna i olika handskrifter af de gamla lagarne.
- nott. 93, 98. s. 221. I Wiþærbo-balken 6: 1 läses i A: far bonde . j . gierþi . mæþ sæþæ spanni sinum . Þa skulu allir grannær fyrr swin tæpt hawæ . æn . . . I E lyder stället . . . sinum, Allir grannar skulu swin sin fyrra täpt hawa än . . . Man skulle stanna i förlägenhet om, hvad som i denna obetydliga olikhet mellan A och UL. 1607 ansetts lända till bevis på förfalskning, om icke straxt därefter den af Schlyter äfven citerade noten 98 påpekade varianten swin sin täppa i E på ännu ett ställe, där A blott har swin tæppæ, såsom upphofvet till nämda misstanke. Förklaringen finner man i ordboken till UL., där orden svin tæppa öfversättas med »täppa hål på gärdsgårdar, så att svin ej må inkomma.» Schlyter har sålunda tydligen ansett dessa ord så sammanvuxna med hvarandra till ett begrepp, att de icke kunnat åtskiljas af något eller några ord (såsom i E på ena stället af sin, på det andra af sin fyrra). Att verkligen svintæppa öfvergått till ett sammansatt ord med den af Schlyter angifna betydelsen visas af skrifsättet swintæppæ, swintæpt dels i handskrifterna B, C af UL., dels i yVML. och i några handskrifter af landslagarne. Ett sådant sammansatt ord upptages ock af Schlyter i LL. Ordb. s. 619. Men att orden svin tæppæ älst helt enkelt betydt afstänga svinen eller såsom Schlyter i LL. Ordb. vid ordet tæppa 2) öfversätter: »täppa för, genom stängsel hindra att komma igenom (utestänga kreatur, uppdämma vatten)», framgår af uttryck som tæppa fiskia, t. vatn i ÖGL.; de kunna därför mycket väl hafva haft denna ursprungligare betydelse kvar på UL:s tid (jfr ock uttryckssätten suiin vtgærthes tæppa, swin wthe tæppa, swinom tæppa i handskrifter af landslagarne). I LL. Ordb., senast anförda ställe, upptager ock Schlyter under tæppa 2) svin sin tæppa ur UL., hvarigenom han själf synes hafva medgifvit denna variants berättigande. Detta bevis för »förfalskning» af texten i UL. förfaller altså.
- not. 43. s. 235. Wiþærbo-balken 14: 11 börjar i A på följande sätt: þæt ma aldu kallæ sum aldin bær. E har där: Thät ma ek ok aldu kalla aldin bär. I denna flock träffas förut flere gånger äfven i A det allittererande uttrycket ek ok aldu (§ 8, 9), som betyder fruktbärande ek (jfr Schlyter, LL. Ordb. s. 19). Äfven på det nu ifrågavarande stället menas med aldu
