fall framstå i en vida mildare dager, än Schlyter sett det. Dels öfverflödar æ i UL:s handskrifter i allmänhet så i ändelserna, att man icke bör undra på, om en utgifvare på 1600-talet skulle hafva kommit på den tanken, att detta ofta blott vore en grafisk egendomlighet utan något slags betydelse, dels är æ i gamla handskrifter stundom så föga skildt från a, att det lätt kan hända ett mindre öfvadt öga att ofta förbise det, dels har ofta den krok på a, som bildar e, mer utseende af en accent på a — se t. ex. Tab. III, Cod. D, i ÖGL. Schl. —, hvadan det vore naturligt, att en utg. på 1600-talet ej bekymrat sig om den, o. s. v. Als ingen sannolikhet synes mig däremot det antagandet hafva, att utg. genom att insätta a i st. f. handskriftens de skulle hafva afsigtligt förfalskat texten och sökt att göra den ålderdomligare. — Här kan tilläggas, att, liksom aftrycket af Conf. i UL. 1607 tjänat till att bestyrka Schlyters förmodan, att a i nämda upplaga af UL. ofta står, där handskriften har æ, det tvärt om bidrager till att vederlägga den sammes misstanke, att de i UL. 1607 mötande madher, igh, their vore tillkomna genom förfalskning af texten i handskriften. I Conf. träffas nämligen -man 3 gånger, men intet madher[1], äi 5 gånger men intet igh, ther, ej their, 1 gång. Om nu utg. hade förfalskat texten i nämda hänseenden annanstädes, hvarför skulle han icke äfven gjort det i Conf.?
Med särskild hänsyn till afvikelserna i Kirkiu-balken af UL. 1607 förtjänar här ytterligare framhållas, att i den år 1608 utgifna K. Kristoffers Landslag, hvars Kirkiu-balk tryckts efter en nu förlorad handskrift af UL., inga af de s. k. förfalskningarna i UL. 1607 återfinnas. Särskildt kan anımärkas, såsom äfven Schlyter påpekat (UL. s. LXIX), att afvikelserna i UL. 1607 i fråga om 13 och 14:de flockarne (se här s. 14—17) icke hafva någon motsvarighet i 1608 års upplaga af Landslagen. Nu frågas: är det sannolikt, att utg. skulle hafva vidtagit en mängd egenmäktiga ändringar och förfalskningar i den år 1607 tryckta Kirkiu-balken af UL., men i den år 1608 tryckta låtit den ursprungliga lydelsen kvarstå?
Härmed afslutas granskningen af alla de af Schlyter anförda bevisen för den meningen, att den text af UL., som föreligger i den år 1607 tryckta upplagan, är i talrika fall förfalskad. Den
- ↑ Särskildt bör här erinras om, hvad som redan s. 8 blifvit påpekadt, att Conf. en gång har laghman om samme man, som i UL. 1607 Præf. nämnes Laghmadher.
