Sida:Om Norge.djvu/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


föreskrifter och Författningar. Nästan icke något slags Embetsman är det tillåtit, att äga priviligierade Sågverk i det distrikt, der han utöfvar sin syssla. Ingen annan än ägare af sådana priviligierade Sågverk få uppköpa Sågtimmer, eller handla med plankor och bräder; dock få de ej upphandla mera timmer än de för hvarje år såga, och icke hafva något upplag. Drammen, som jag förut omnämt för dess starka trädhandel, skall årligen afyttra 11 till 1200,000 bräder.

I allmänhet klagas i Norge öfver Skogarnes aftagande: man uppger såsom en af de mest dertill bidragande orsaker, att ehuru hemmanen vanligen äro utbygde enstaka, äro likväl Skogarne icke delte, utan nyttjas af hela bylaget gemensamt; hvilket ger anledning till missvård och omåttligt fällande af några.

Likasom trädhandeln och hvad dertil hörer, utgör det förnämsta näringsfånget för invånarne af det inre af landet, så äro fiskerierne Kust-invånarnes indrägtigaste yrke.

Enligt Thaarups uppgift skola fiskvaror utföras årligen ifrån


Bergen för 958,000 Rd.