1. Att skogsafverkningen inom de vanliga skogarna genom lag bindes så, att den får omfatta endast mogna, öfvermogna och skadade träd, och att denna lag så affattas, att den ej lägger hinder i vägen för skogens fullt rationella vård.
Det torde väl knappast behöfvas att motivera det påståendet, att, om ungplantor och ännu i kraftig tillväxt stadda träd afverkas, skogens värde såsom sådan hastigt förminskas, ja i många fall dess framtida bestånd äfventyras. Lika klart torde det ej vara för alla, att kvarlämnandet af mogen skog är oklokt och att kvarlämnandet af skadad och öfvermogen skog är rent af skadligt för skogens jämna utveckling.
Låtom oss då först klargöra hvad vi förstå med mogen skog och med öfvermogen och skadad skog. En tall eller gran kan betraktas som mogen, när den nått den period i sin utveckling, då den årliga tillväxten i diameter börjar understiga 1 millimeter; den dimension, som träden i allmänhet då nått, är naturligen varierande efter mer eller mindre gynnsamma växtlokaler men torde kunna sättas till circa 30 cm. i diameter vid brösthöjd (1.3 meter från roten) för Västerbotten, för Norrbotten något mindre, cirka 28 cm., och ej obetydligt mera i sydliga Norrland. Naturligtvis är här hänsyn tagen endast till de vanliga skogarna, ej till de s. k. skyddsskogarna.
Tiden för ernåendet af denna mognadsdimension är mycket varierande efter mer eller mindre gynnsamma lokalförhållanden. Mognadsåldern torde på vanliga medelgoda lokaliteter norr om Hernösand kunna anses vara 130 till 170 år för tall och något
