tidigt, såsom nyss är anmärkt, ett eget konungarike, likväl troligen senare bebygdt än det i söder derifrån belägna Östergötland. Detta kan man sluta dels deraf, att Götarnes bosättning i Sverige är äldre än Svearnes; dels af Östgöta slättbygdens bördiga beskaffenhet framför största delen af Södermanland; dels ock af den hos Adamus Bremensis förekommande upgift, enligt hvilken Östergötland skulle på hans tid, eller i medlet af 11:te århundradet, sträckt sig ända till Birka, och således gränsat till Upland. Detta får dock ingalunda så förstås, som skulle det nuvarande Södermanland någonsin utgjort en del af Östergötland; ty om ock kolonister från Östergötland här och der satt sig ned i Södermanland, så har dock så långt tillbaka som historien minnes, detta landskaps egentliga befolkning bestått af Svear, och landet sålunda räknats till Svithiod. Men på den tiden då landet ännu var föga bebygdt, i jämförelse med Upland och Östergötland, kunde det af en utländning lätt anses såsom blott en vidsträckt gränsskog emellan Upland och Östergötland; och då man väl viste att Mälaren, vid hvilken Birka var beläget, var Uplands sydliga gräns, kom man deraf på den oriktiga föreställningen, att Östergötland gränsade till Upland, och sträckte sig intill det vid Mälaren belägna Birka. Lika betydliga mistag begås af utländningar ännu på vår tid, då tillgången på chartor gör dem vida mindre ursäktliga[1].
- ↑ Äfven hos Adamus Bremensis finnas, egentliga fabler att förtiga, andra uppenbara mistag af alldeles samma beskaffenhet som det här anmärkta, Han berättar ibland annat, att till Vestergötland gränsar det Danska landskapet Skåne, hvarifrån man på sju dagar kan komma till Skara (civitatem Gothorum magnam Scarane). Den emellan Skåne och Vestergötland belägna Finnveden kommer således icke i beräkning. Man skulle kunna tro att Adamus under namnet Skåne innefattar det till Vestergötland gränsande Halland; men då man ger akt på det upgifna afståndet emellan Skåne och staden Skara, måste denna tanka förfalla. Deremot nämner Adamus
