Olof den Heliges tid, under Svea konungs lydnad[1]; och sedan den tiden har hela Helsingland fortfarit att vara Svenskt. Under benämningen Helsingland innefattades hela kustlandet norr om Ödmorden eller Tönnebroskogen, så långt det var bebodt af Svear, nemligen det nuvarande Helsingland (som fordom kallades Sundhed), Medelpad och Ångermanland; hvilka tre delar nämnas i HelsL. KgB. 7, äfvensom Helsinglagen bland Upsalaöds gods nämner gårdar, belägna i Selångers socken i Medelpad, och Säbrå (Sioborad) socken i Angermanland (KgB. 11.). Att Sundhed var det nuvarande Helsingland, synes ej blott af det anförda stället i HelsL., utan äfven af Registrum Upsaliense, der följande socknar i ”Sundadhi” upräknas: Forsa, Dilsbo, Tuna, Norrbo, Bergsjö, Hernånger, Enånger, Gnarp och Rogstad, hvilka alla äro belägna inom det nuvarande Helsinglands gränsor. Landet ofvanför Ångermanland innehades ännu till största delen af Lappar, hvilka först i senare tider af Svenska nybyggare efter hand trängdes från hafskusten, hvarvid de så kallade Birkarlarne (af birk eller biærk, handel; hvaraf 'biærköa rætter = köpstadsrätt) eller köpmän, som satte sig ned för att drifva bandel med Lapparne, och hvilka omtalas i förra hälften af 14:de århundradet, här, likasom i Finnland, der Birkala socken af sådana har sitt namn, äro att anse såsom förelöpare. Troligen är det förnämligast Birkarlarnes små vid hafvet, och i synnerhet vid strömmarnes utlopp anlagda kolonier, som åsyftas i HelsL. KgB. 7, då det talas om dem som bodde i Umeå och Bygdeå och den nordan för. Helsinglagen, i ÞB. 15. (hvilken Flock är utesluten ur tryckta uplagan), leder Sveriges gränsor mot Norrige ända till ”Ulu þræsk”; men beskrifningen på den, för öfrigt genom nu okända ställen utmärkta rågången, är sådan, att det synes vara omöjligt att
- ↑ Ol. H. S. cap. 147.
