mycket oumbärligare, som med en tillväxande odling, rättsförfattningen allt mera utbildade sig, och under denna utveckling medförde nödvändigheten af en ordentlig domstolsinrättning. Då rättsbegreppen ursprungligen hade varit så enkla och torftiga, att de kunnat vara hela folkets gemensamma tillhörighet; då upkommande tvister! lätt kunnat slitas af de vid folkets sammankomster församlade husfäderna; så blef förhållandet annorlunda, då en stigande odling medfört mera sammansatta rättsförhållanden, och gifvit en större utveckling åt de juridiska begreppen. Lagkunskapen måste då upkomma såsom en särskild kunskapsgren; och åt de män, för hvilka folket hade mesta förtroendet såsom innehafvare af denna kunskap, och såsom pålitliga i dess användande på förekommande fall, måste folket ock updraga att vårda denna kunskap, och gifva den stadga och utveckling genom en fortgående praktisk tillämpning[1]. Så upkommo genom en naturlig sakernas gång, lagmännerna, såsom folkets målsmän och vårdare af dess frihet och rättigheter, och tillika såsom tolkar af de lagar, som af sig sjelfva hos folket upstått, och såsom landskapets högste domare. Hvad lagmännen voro såsom folkets målsmän, det visar Sturleson i den berättelse, som jag straxt skall anföra, äfvensom i berättelsen om Thorgnys bekanta tal till K. Olof Skötkonung. Detta visar sig ock i lagmännens befattning, att genom en dom erkänna en nyvald konung; och då VGL. (IV. 15: 10.) omtalar den olycka som drabbade K. Ragvald Knaphöfde för den sidvördnad han gjorde alla Vestgötar, då han under sin eriksgata ville, utan emottagen gislan, såsom en inkräktare intränga i deras land, så anmärkes det, att en god lagman då styrde Vestergötland. Lagmannens ursprungliga och egentliga befattning,
- ↑ Jfr. min afhandling om det forna förhållandet emellan domare och nämnd, i Svea, 1 häft. 2 upl.
