Michaelsmessa, 2:dre måndagen. efter 13:de dag Jul, och näste måndagen efter Midfastosöndag (BB. 51. not. 52.). På dessa tingsdagar, af hvilka de tre första inträffade på den tid, då efter slutade jul-, vår- och höstferier, tingsterminerna åter börjades, och den fjerde vid början af vårferierna, blefvo sannolikt lagarne för folket uplästa, så att dessa troligen deraf benänmda lagting svarade mot hvad Tyskarne kallade ungeboten eller echte ding, vid hvilka, vanligen tre gånger om året hållna ting, allt folket utan särskild kallelse borde infinna sig, och hvarvid lagarne uplästes för folket; hvaraf kom att namnet echte ding blef öfverflyttadt på de på dessa ting uplästa lagarne. Att i allmänhet detta upläsande skedde eller borde ske åtminstone en gång om året, kan man taga för afgjordt; såsom ock det förutnämnda Innocentius II:s bref säger att det skedde ”singulis annis.” I den nyare Stadslagen (KgB. 23.) föreskrifves uttryckligen att stadens lagbok skulle upläsas en gång hvart år i hvar stad, dagen näst efter midsommarsdagen. Ännu är det om en mängd särskilda författningar påbudet, att de årligen skola upläsas, dels på tingen, dels i kyrkorna, om ock hvarken det ena eller det andra på alla ställen noggrannt iakttages. — På det nu beskrifna sättet var det som rättssystemet af lagmännerna utbildades, och som kännedomen deraf hos folket underhölls. Ursprungligen var det sammanfattadt i poëtisk form, i korta satser; vid den årliga upläsningen på tingen blefvo dessa utan tvifvel beledsagade af prosaiska utläggningar och tillsatser, hvilka i bredd med rättsförfattningens utveckling alltmera tillväxte, och efter hand med sig amalgamerade den ursprungliga poëtiska texten; från början skedde detta endast genom en muntlig tradition; efter hand tillkommo allt mer och mer fullständiga skriftliga antekningar och samlingar af de muntliga traditionerna, hvilka slutligen blefvo till ordentliga lagböcker, utan eller med Kongl. stadfästelse försedda — i båda fallen lika kraftiga. En
