kringspridda i en mängd fragmenter, eller, såsom det heter om Uplands äldre lagar, ”hades kringspridt (ströningium) i flera flockar;” men häraf följer icke att dessa Lums lagar från första början varit skriftligen upteknade. Likasom fordom skaldernas sånger, äfven med kända författare, länge blifvit bibehållna endast genom muntlig tradition, till dess de slutligen blifvit skriftligen upteknade, så hafva Lums lagar, ursprungligen troligtvis i en poëtisk form framställda rättssatser, möjligen i en längre tid endast i en muntlig tradition fortlefvat, och först i christendomens tidhvarf öfvergått i skrift; men att äfven förut, med runornas tillhjelp, ett slags skriftlig uptekning möjligtvis skett, kan lika litet om lagarne som om skaldernas sånger bestämdt nekas. Hvad nu är sagdt om Lums lagar, gäller äfven om Vigers flockar. Att före den tid då Uplandslagen erhöll det skick, hvari den kommit till vår kunskap, lagarne funnos i skriftliga, ehuru i flera flockar spridda antekningar, ”per plura disperse volumina,” synes tydligen af K. Birgers stadfästelse på denna lag; och det äro dessa antekningar som i företalet till samma lag kallas Vigers lagsaga, och hvilka sålunda synas tillskrifvas denne hedniske lagha yrkir. Men Vigers lagsaga har, likasom nyss är sagdt om Lums lag, ursprungligen kunnat vara ett utan skrift genom muntlig tradition fortplantadt verk, som, sedan det blifvit skriftligen upteknadt och troligen mycket tillökt, bibehållit sin förste kände författares namn, likasom K. Birger ännu kallar den i hans tid författade lagcodex en ”bok med Vigers flockar och Upländska lagar.” Det kan således icke bestämdt afgöras, huruvida lagarnes skriftliga upteknande sträcker sin början tillbaka in i hedendomens tid. De bevis som hittills blifvit anförda till bestyrkande af en sådan de skrifna lagarnes ålder, hafva endast genom ett blindt antiqvariskt nit kunnat bli ansedda såsom gällande. Historien om lagar, som varit ristade med runor på balkar, och
