8
första fransyska revolutionen med den derifrån härrörande totala ombildningen af både samhällskick och litteratur. Ty ej blott för verldshistorien utan äfven för litteraturhistorien börjades med året 1789 en ny tideräkning. Men då vi till utgångspunkt välja 1830, är det derföre att bourgeoisien, med hvars historia tendensromanen är på det närmaste förknippad, uti Julirevolutionen firade en lysande seger, då den uppsatte på thronen Ludvig Filip, hvilken i ordets hela bemärkelse var en borgare-konung. — Under tiden mellan den absoluta monarkiens störtande och den konstitutionellas upprättande i Frankrike hade de inre sociala förhållandena undergått väsentliga förändringar utan att få en stadgad form; ty på en hastig förstöring följde, såsom alltid, ett långsamt nedsjunkande af enskilta, icke på samma gång som det redan fallna nedrifna delar, och återuppbyggandet på en fast och fri grund hindrades genom dessa ruiner. Framför allt hade familjelifvet, det om än ej enda dock vigtiga sedliga elementet i det borgerliga samhället lidit en mäktig förändring, hvarigenom en stor förvirring medfördes och åt samtidsromanen ett rikt och poetiskt stoff erbjöds till bearbetande. Med och genom revolutionen blef förstfödslorätten afskaffad och äktenskapet nedsatt till ett blott civilt kontrakt mellan de båda könen, hvilket lika lätt kunde upplösas som ingås. I början, isynnerhet under direktorial-styrelsen, infördes de skarpaste motsatser mot det gamla, enligt romerska lagen ordnade familjelifvet och det efter katholska kyrkan såsom sakrament hedrade och ansedda äktenskapet; och den sedeslöshet som under slutet af den äldre monarkien varit något karakteristiskt och snart sagt ett privilegium för det förnämsta ståndet spridde sig nu bland medelklassen. Småningom gjorde väl i det yttre sedlighet och borgerlig ordning åter sin rätt gällande och missbruken mildrades. Men qvinnorna hade dock engång fått en ny, egendomlig ställning och hvad de vunno i frihet förlorade de i sitt fordna anseende. Äfven familjelifvet i allmänhet hade förlorat utomordentligt och den ständigt öfverhandtagande egoismen och likgiltigheten för
