Sida:Om Tendens-Romanen.djvu/6

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

4

sinnesstämning, göra dock de yttre föremålen ovilkorligen ett visst intryck på honom, han kan icke helt och hållet abstrahera från sina egna iakttagelser och reflexioner, och om än omedvetet måste de dock framträda i det konstverk, som han frambringar. Om han till föremål för ästhetisk behandling väljer ett ämne ur samtiden, måste nödvändigt dennas hufvudfrågor, så till vida som de för öfrigt ingripa i de handlande personernas karakterers och lifs utveckling, sväfva för hans själ, och deras lösning på ästhetisk väg är det, som blir bokens tendens.

4. ”Men”, invänder man, ”i tendensromanen degraderas konsten. Från ändamål göres den till ett medel för uppnåendet af en för det skönas sfer främmande afsigt. Man vill uppnå ett visst syfte — inskärpandet af en politisk doktrin, bevisandet af en dogm, förhatliggörandet af ett visst samhälls-skick eller oskick — och man kastar öfver sina räsonnemanger en alltför genomskinlig poetisk omklädnad, man förnedrar konsten till en täckmantel för egennyttiga motiver.” — Till en början torde vi få upprepa hvad vi redan förut yrkat, det nemligen man af sjelfva diktens innehåll har att bedömma huruvida den är en tendensroman eller icke. Ty hvarje annan utgångspunkt vore onaturlig och skulle dessutom högst sällan erbjuda sig. Men lika litet som från den omständigheten att gatorna äro våta kan slutas till att det har regnat, lika litet kan man från det att någon viss sats i boken blifvit bekräftad med visshet sluta till att detta varit författarens afsigt, om än en dylik förmodan kan förefalla sannolik. Är således ingenting för öfrigt ur ästhetisk synpunkt mot ett arbete att anmärka så torde det ej billigtvis böra fördömmas blott på en osäker förmodan att författaren till dess produktion föranletts af icke-ästhetiska motiver. Det är således sjelfva dikten, icke författarens afsigt vi hafva att betrakta. Är det då omöjligt att en tendensroman kan vara en värdig konstprodukt? Att besvära denna fråga med ja torde vara förhastadt. Vi medgifva visserligen att tendensromaner finnas, der den så att säga didaktiska afsigten blifvit helt och