exempel kunde anföras på föränderliga lefnadsvanor: jag har ofta sett en flugsnappare i Sydamerika (Saurophagus sulphuratus) sväfvande lik en tornfalk öfver en fläck och sedan öfver en annan, och vid andra tillfällen har jag sett honom stå stilla vid vattenranden och plötsligt dyka ned i vattnet lik en kungsfiskare (Alcedo). I våra egna trakter se vi ofta talgoxen (Parus major) klättra i träd lik en trädkrypare (Certhia); stundom dödar den små fåglar genom slag i hufvudet liksom törnskatan (Lanius) och jag har ofta hört och sett den bulta fröen af idegran emot en gren och på detta sätt bräcka dem likasom nötkrakan (Nucifraga caryocatactes). I Nordamerika såg Hearne ofta den svarta björnen i flera timmars tid simma omkring i vattnet med vidöppen mun för att fånga vatteninsekter likasom en hval.
Då vi ofta se individer af en art föra ett lefnadssätt helt olika andra individers af samma art och andra arters af samma slägte, kunna vi vänta, att sådana individer skola gifva upphof till nya arter med andra lefnadsvanor och med en mer eller mindre ansenligt modifierad kroppsbildning, olik deras ursprungliga typ. Och sådana fall påträffa vi i naturen. Kan ett mera slående exempel anföras på ändamålsenligheten i ett djurs organisation än hackspettens skapnad, som sätter honom så väl i stånd att klättra i träd och gripa insekter i barkens remnor? Dock finnas i Nordamerika hackspettar som lefva hufvudsakligen af frukter och andra med långa vingar, som jaga insekter i flygten. På La Platas slätter, der intet träd växer, finnes en hackspett (Colaptes campestris), som har två tår riktade framåt och två bakåt, en lång spetsig tunga, spetsiga stjertfjädrar, tillräckligt styfva att hålla fågeln i vertikal riktning, ehuru ej så styfva som hos de typiska hackspettarna, och en rak, stark näbb. Näbben är likväl icke så rak eller stark som hos de typiska hackspettarna, men den är stark nog att borra i träd. Denna Colaptes är således i alla väsentliga delar af sin organisation en hackspett. Äfven sådana obetydliga karakterer som färgen, den sträfva tonen och den vågformiga flygten, allt tillkännagifver dess nära slägtskap med vår vanliga hackspett; dock kan jag försäkra, icke blott efter mina egna, utan äfven efter den samvetsgranna Azaras iakttagelser, att den aldrig klättrar i träd. Såsom ett annat exempel på olikartade vanor inom samma familj kan anföras, att de Saussure har beskrifvit en mexikansk Colaptes, som borrar hål i hårda träd för att lägga upp ett förråd af ekollon, till hvad ändamål är okändt.
