Sida:Om arternas uppkomst.djvu/171

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
159
svårigheter för teorien.


Stormfåglarna äro bland alla fåglar de som mest flyga och äro mest bundna vid hafvet, men i de lugna sunden vid Eldslandet skulle en art, Puffinaria Berardi, i sina vanor, i sin märkvärdiga förmåga att dyka, i sitt sätt att simma och flyga, då den nödgas dertill, kunna tagas för en tordmule (Alca) eller en lom (Colymbus); icke desto mindre är den i sina väsentliga delar en stormfågel, men med många delar af sin organisation i hög grad modifierade efter dess nya lefnadssätt, hvaremot hackspetten i La Plata hade undergått blott obetydliga modifikationer. Den noggrannaste undersökning af strömstarens (Cinclus) döda kropp skulle aldrig hafva kommit någon att ana dess vid vattnet bundna lefnadssätt, och dock förskaffar sig denna till trastfamiljen hörande fågel hela sitt underhåll genom dykning, genom att begagna sina vingar under vatten och plocka undan stenar med sina fötter. Alla lemmarna i den stora ordningen Hymenoptera bland insekterna äro landdjur med undantag af slägtet Proctotrupes, hvilket enligt Sir John Lubbocks nya iakttagelser är vattendjur i sitt lefnadssätt; den går ofta ned i vatten och dyker icke med benens utan vingarnas tillhjelp och stannar ända till fyra timmar under ytan; dock kan icke den minsta modifikation i skapnad upptäckas i öfverensstämmelse med sådana abnorma vanor.

Den som tror, att hvarje varelse har blifvit skapad sådan som vi nu se den, måste någon gång känt sig öfverraskad, då han påträffat ett djur, hvars lefnadssätt och kroppsbildning icke stått i öfverensstämmelse med hvarandra. Hvad kan vara tydligare, än att anden och gåsen blifvit skapade med simhud emellan tårna för att simma? Dock finnas gäss med simhud på fötterna, hvilka sällan eller aldrig gå i vattnet, och utom Audubon har ingen sett fregattfågeln (Tachypetes) sänka sig ned på hafsytan, ehuru den har alla sina fyra tår förenade med simhud. Å andra sidan äro doppingarna (Podiceps) och sothönan (Fulica) afgjordt vattendjur, ehuru deras tår blott äro försedda med hudflikar. Hvad synes vara antagligare än att vadarnas långa tår utan simhud äro dem gifna för att gå öfver sumpig mark och flytande vattenväxter, och dock är sumphönan (Gallinula chloropus) nästan lika mycket vattendjur som sothönan (Fulica), och ängsknarren (Crex pratensis) deremot lika mycket landdjur som vakteln eller rapphönan. I sådana fall har lefnadssättet förändrats utan motsvarande förändring i skapnad; gåsens simhud kan sägas vara rudimentär till funktion men icke till form. Hos fregattfågeln deremot har den djupt klufna hinnan mellan tårna redan börjat att förändras.