en kort tid arbetat på en cell går till en annan, så att såsom Huber anmärker ett tjog individer arbeta till och med på början af den första cellen. Det har varit mig möjligt att praktiskt visa detta förhållande genom att betäcka kanterna af de sexsidiga väggarna i en enkel cell, eller yttre kanten af brädden på en vaxkaka med ett ytterst tunt lager af smält rödfärgadt vax och jag fann hvarje gång, att färgen spriddes särdeles fint af bien — så fint som någon målare kunnat göra med sin pensel — i det de togo små delar af det färgade vaxet från sitt ställe och förarbetade det på de tillväxande kanterna af cellerna rundt omkring. Bygnadsarbetet synes mig vara ett slags täflan emellan många bin, hvilka alla stå på samma afstånd från hvarandra, alla försöka att bilda lika stora sferer och derefter bygga upp eller lemna qvar orörda skärningsplanen af dessa sferer. Det var verkligen egendomligt att se i vissa svåra fall, då två stycken af en kaka stötte tillsammans i vinkel, huru ofta bien nedrefvo och återuppbygde samma cell på olika vis, stundom återtagande en form som de förut hade förkastat.
Då bien hafva en plats, på hvilken de kunna intaga lämplig position för sitt arbete — till exempel på ett trädstycke midt under en kaka som tillväxer nedåt, så att kakan måste byggas öfver en yta af trädstycket — i sådant fall kunna bien lägga grunden till väggen af en ny sexhörning noggrant på dess tillbörliga plats, så att den skjuter fram under de andra färdiga cellerna. Det är tillräckligt att bien kunna stå på sina vederbörliga afstånd från hvarandra och från väggarna af de sista fullbordade cellerna, och då kunna de bygga upp en vägg emellan två tänkta närgränsande sferer, men enligt hvad jag har sett, bortgnaga de aldrig vinklarna af en cell förr än en större del af denna och närgränsande celler är färdigbygd. Denna biens förmåga, att under vissa omständigheter anlägga en ojemn vägg i dess tillbörliga läge emellan två nyss påbörjade celler är vigtig, emedan den förklarar ett faktum, som synes först helt och hållet omstörta föregående teori, nämligen att cellerna på yttersta kanten af en vaxkaka stundom äro fullkomligt sexsidiga, men utrymmet tillåter mig icke att ingå i några detaljer häröfver. Det synes mig då icke vara någon svårighet för en enda insekt (såsom fallet är med visen) att bygga en sexsidig cell, om den arbetar omvexlande på in- och utsidan af två eller tre på samma gång påbörjade celler och dervid alltid står på det vederbörliga afståndet från de påbörjade cellerna, beskrifvande sferer omkring sig och uppbyggande väggar i skärningsplanen.
