från andra växter. Nästan alla växter, med hvilka Gärtner experimenterade voro planterade i krukor och höllos i ett rum i hans hus. Att sådant fortfarande bör inverka på en växts fruktsamhet kan icke betviflas, ty Gärtner anför i sin tabell ungefär tjugu fall af växter, hvilka han kastrerade och artificielt befruktade med deras eget frömjöl, och hälften af dessa tjugu växter hade fått sin fruktsamhet till en viss grad försvagad; häruti inbegreps dock icke sådana växter som Leguminoser, hos hvilka manipulationerna äro ytterst svåra. Dessutom då Gärtner upprepade gånger kroaserade några former såsom den vanliga röda och den blåa arfven (Anagallis arvensis och coerulea), som de bästa botanister upptaga såsom varieteter, och fann dem absolut sterila, kunna vi betvifla, att många arter verkligen äro så sterila vid kroasering, som han trodde.
Å ena sidan är det säkert, att åtskilliga arters ofruktsamhet vid kroaseringen är så olika i styrka och erbjuder så många olika grader, och å andra sidan, att rena arters fruktsamhet så lätt rubbas af hvarjehanda omständigheter, att det för praktiska ändamål är särdeles svårt att säga, hvar den fullkomliga fruktsamheten slutar och ofruktsamheten begynner. Jag tror icke något bättre bevis härför kan behöfvas, än att de två mest erfarna observatörer som någonsin lefvat, Kölreuter och Gärtner, hafva kommit till diametralt motsatta åsigter med afseende på samma art. Det är också mycket lärorikt att jemföra de bevis våra bästa botanister framhålla i frågan, om vissa tvifvelaktiga former böra antagas för arter eller varieteter, med de bevis vissa experimentatörer hemta från fruktsamheten, eller bevis som samma författare hemtar från sina experiment under olika år. På detta sätt kan visas, att hvarken fruktsamhet eller ofruktsamhet lemnar någon tydlig skilnad emellan art och varietet, men att de bevis som hemtas från denna källa småningom försvinna och blifva lika tvifvelaktiga som de bevis, som hemtas från afvikelser i konstitution och skapnad.
Med afseende på ofruktsamhet hos bastarder under successiva generationer, var Gärtner visserligen i stånd att uppdraga några bastarder från en kroasering emellan rena arter genom omsorgsfull vård under sex eller sju och i ett fall tio generationer, men han försäkrar dock att deras fruktsamhet aldrig tilltog, utan i allmänhet aftog betydligt och hastigt. Här bör först anmärkas, att om någon afvikelse i bildning eller konstitution är gemensam för båda föräldrarna, öfvergår denna ofta förstorad på afkomman, och båda de sexuela elementen äro hos bastardväxter redan till en viss grad förändrade. Men jag tror, att i alla dessa fall
