Svårligen är någon palæontologisk upptäckt mera
öfverraskande än det förhållande att lifsformerna vexla nästan samtidigt
öfver hela jorden. Sålunda kan vår europeiska kritaformation
igenkännas i många skilda delar af jorden under de mest olika
klimat, der ej ett spår af kritan sjelf kan finnas, nämligen i
Nordamerika, i det tropiska Sydamerika, på Eldslandet, vid Goda
Hoppsudden och på indiska halfön. På dessa skilda punkter förete
nämligen de organiska qvarlefvorna i vissa lager en
omisskännelig likhet med dem som finnas i kritan. Visserligen påträffas
icke samma arter, ty i några fall är icke en enda art identiskt
densamma, men de höra till samma familjer och slägten och
slägtafdelningar och visa stundom likartade karakterer i de mest
obetydliga punkter, såsom blott vid den ytliga skulpturen. Vidare
påträffas andra former, som icke finnas i den europeiska kritan,
men i formationerna deröfver och derunder, i samma ordning i
dessa skilda verldsdelar. I flera successiva palæozoiska
formationer i Ryssland, Vestra Europa och Nordamerika hafva flera
iakttagare anmärkt samma parallelism emellan lifsformerna och enligt
Lyell är detta förhållandet med flera europeiska och
nordamerikanska aflagringar. Äfven om vi afse från de få fossila arter som
äro gemensamma för gamla och nya verlden, är den allmänna
parallelismen ännu tydlig emellan de successiva lefvande formerna
i de palæozoiska och tertiära lagren och de olika formationerna
kunna utan svårighet jemföras med hvarandra.
Dessa iakttagelser röra likväl jordens hafsinvånare; vi hafva icke tillräckliga data att bedöma om landets och insjöarnas produkter på skilda trakter förändras på samma parallela vis. Vi kunna betvifla det; om Megatherium, Mylodon, Macrauchenia och Toxodon hade förts från La Plata till Europa utan någon upplysning om deras geologiska läge, skulle ingen hafva anat att de lefvat samtidigt med hafssnäckor som ännu lefva; men då dessa besynnerliga vidunder lefde tillsammans med Mastodon och häst, kunna vi åtminstone antaga att de lefvat under en af de senare tertiära perioderna.
Då vi säga, att de marina formerna hafva förändrats samtidigt öfver hela jorden, får man icke antaga, att detta uttryck gäller samma tusental eller tiotusental år eller ens att det har en mycket sträng geologisk betydelse; ty om alla de nu i Europa lefvande hafsformer och alla som lefde i Europa under
