möjligt är på papper, men på allt för enkelt sätt. Om vi icke begagnat ett förgrenadt schema utan blotta namnen på grupperna i rätliniga serier, skulle det varit ännu mindre möjligt att hafva gifvit en naturlig anordning och det är som bekant icke möjligt att i en serie på en slät yta representera de slägtskaper vi i naturen upptäcka emellan varelser af samma grupp. Enligt den åsigt jag vidhåller är det naturliga systemet i sin anordning genealogiskt liksom ett stamträd, men graden af modifikation som de olika grupperna undergått måste uttryckas genom att ordna dem i skilda så kallade slägten, underfamiljer, familjer, sektioner, ordningar och klasser.
Det kan vara mödan värdt att belysa denna åsigt om klassifieringen genom att jemföra den med språken. Om vi egde ett fullständigt stamträd för menniskoslägtet, skulle en genealogisk anordning af menniskoraserna lemna den bästa klassifikation af de olika språk som nu talas öfver jorden; och om alla utdöda tungomål och alla intermediära och långsamt vexlande dialekter deri blefvo inbegripna, så vore detta den enda möjliga anordning. Dock kan det hända, att något gammalt språk förändrats blott litet och gifvit upphof till några få nya tungomål, under det andra förändrat sig betydligt alltefter spridning, isolering och civiliseringsgraden hos de samtidigt utbildade menniskoraserna och på detta sätt gifvit upphof till många nya dialekter och tungomål. De olika skiljaktighetsgraderna emellan språken af samma stam, skulle uttryckas genom grupper och undergrupper, men den bästa eller till och med enda möjliga anordning skulle vara den genealogiska, och den skulle vara strängt naturlig, då den skulle sammanbinda alla språk, utdöda och nya, genom den närmaste slägtskap och den skulle angifva härstamning och ursprung för hvarje tungomål.
För att bekräfta dessa åsigter låt oss se på varieteternas klassifiering hvilka antagas härstamma från en enda art. Dessa äro grupperade under arter, med undervarieteter, och i några fall såsom husdufvorna behöfvas flera andra skiljaktighetsgrader. Nästan samma regler följas som vid arternas klassifiering. Författare hafva framhållit nödvändigheten af att ordna varieteter i ett naturligt i stället för artificielt system; vi varnas till exempel att icke sammanföra två varieteter af ananas blott af den orsak, att deras frukter, ehuru en vigtig del, råka vara lika; ingen ställer tillsammans den svenska rofvan och den vanliga, ehuru den ätliga, förtjockade stammen är så lika. Hvilken del som helst som
