modifikationerna kunna ärfvas under långa perioder. Så länge lifsvilkoren blifva desamma, hafva vi skäl att tro, att en modifikation, som redan gått i arf i många generationer, kan fortfarande gå i arf under ett nästan oändligt antal generationer. Å andra sidan hafva vi bevis på, att föränderlighet, då den en gång kommit i verksamhet icke upphör någon längre tid i kulturtillståndet; ty nya varieteter bildas ännu tillfälligtvis af våra äldsta kulturalster.
I sjelfva verket åstadkommer menniskan aldrig föränderlighet, hon blott försätter utan afsigt de organiska varelserna i nya lefnadsförhållanden, och naturen verkar då på organisationen och orsakar föränderlighet. Men menniskan kan utvälja de af naturen henne gifna variationerna och på detta sätt samla dem i en önskad riktning. Hon lämpar således djur och växter för sin egen nytta eller nöje. Hon kan göra det metodiskt eller omedvetet genom att skydda de för henne nyttigaste eller angenämaste individer utan någon afsigt att förändra rasen. Hon kan förvisso betydligt inverka på karakteren af en ras genom att i successiva generationer utvälja individuela olikheter så små att de ej äro märkbara för ett ovandt öga. Detta urval har varit den mest verksamma orsak vid bildandet af de mest utmärkta och nyttiga raser af kulturalster. Att många raser som menniskan frambragt hafva i hög grad karakteren af naturliga arter, visas genom det outplånliga tviflet, om många af dem äro varieteter eller ursprungligen skilda arter.
Det finnes intet tydligt skäl, hvarföre dessa grundsatser, så verksamma vid domesticering, icke skulle kunna verka under naturtillståndet. I de gynnade individernas och rasernas bestånd uti den ständigt återkommande kampen för tillvaron se vi en kraftig och alltid verkande form af urvalet. Kampen för tillvaron följer omedelbarligen från alla organiska varelsers förökning i geometrisk progression. Denna förökningens geometriska progression bevisas genom beräkning, genom den hastiga tillväxten bland många växter och djur under en följd af egendomliga årstider eller vid naturalisering i nya länder. Flera individer födas än som möjligen kunna fortlefva. Ett gran i vågskålen kan afgöra, hvilka individer skola lefva och hvilka skola dö, hvilka varieteter eller arter skola förökas i antal och hvilka skola aftaga och slutligen dö ut. Då individerna af samma art i alla hänseenden komma i närmaste täflan med hvarandra, måste kampen vara häftigast emellan dem; den bör vara nästan lika svår emellan varieteter af samma art, och närmast i häftighet emellan arter af samma
