TREDJE KAPITLET.
Dess förhållande till det naturliga urvalet. — Uttryckets användning i
vidsträckt mening. — Förökningens geometriska progression. — Naturaliserade
växters och djurs hastiga förökning. — Hinder för förökningen. — Allmän
konkurrens. — Klimatets verkningar. — Skydd genom individernas antal. —
Inveckladt förhållande emellan alla djur och växter i naturen. — Kampen för
tillvaron häftigast emellan individer och varieteter af samma art, ofta äfven
emellan arter af samma slägte. — En organisms förhållande till en annan
organism är det vigtigaste af alla förhållanden.
Innan vi företaga oss behandlingen af detta ämne, måste jag
förutskicka några anmärkningar för att visa i hvad förhållande
kampen för tillvaron står till det naturliga urvalet. Vi hafva
funnit i föregående kapitel, att organismerna i naturtillståndet ega
en viss individuel föränderlighet, och jag tror ej att detta
någonsin blifvit förnekadt. För oss är det af ingen vigt, om en mängd
tvifvelaktiga former kallas för arter, underarter eller varieteter,
eller hvad rang de två- eller trehundra tvifvelaktiga formerna i
Storbritanien äro berättigade att antaga, blott existensen af
utpräglade varieteter erkännes. Men blotta tillvaron af en
individuel föränderlighet och några välutpräglade varieteter, om de
också äro en nödvändig grundval för våra betraktelser, hjelpa oss
föga att inse, huru arterna i naturen uppstått. Huru har denna
märkvärdiga öfverensstämmelse uppstått emellan olika delar af
organisationen, mellan dem och de yttre lefnadsförhållandena och
emellan olika organiska varelser? Denna öfverensstämmelse se
vi utomordentligt tydligt hos hackspetten och misteln och föga
mindre tydligt hos de lägsta parasiterna, som hänga sig fast vid
ett däggdjurs hår eller en fågels fjädrar, vi se den i bygnaden af
