Sida:Om arternas uppkomst.djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
51

TREDJE KAPITLET.




Kampen för tillvaron.


Dess förhållande till det naturliga urvalet. — Uttryckets användning i vidsträckt mening. — Förökningens geometriska progression. — Naturaliserade växters och djurs hastiga förökning. — Hinder för förökningen. — Allmän konkurrens. — Klimatets verkningar. — Skydd genom individernas antal. — Inveckladt förhållande emellan alla djur och växter i naturen. — Kampen för tillvaron häftigast emellan individer och varieteter af samma art, ofta äfven emellan arter af samma slägte. — En organisms förhållande till en annan organism är det vigtigaste af alla förhållanden.


Innan vi företaga oss behandlingen af detta ämne, måste jag förutskicka några anmärkningar för att visa i hvad förhållande kampen för tillvaron står till det naturliga urvalet. Vi hafva funnit i föregående kapitel, att organismerna i naturtillståndet ega en viss individuel föränderlighet, och jag tror ej att detta någonsin blifvit förnekadt. För oss är det af ingen vigt, om en mängd tvifvelaktiga former kallas för arter, underarter eller varieteter, eller hvad rang de två- eller trehundra tvifvelaktiga formerna i Storbritanien äro berättigade att antaga, blott existensen af utpräglade varieteter erkännes. Men blotta tillvaron af en individuel föränderlighet och några välutpräglade varieteter, om de också äro en nödvändig grundval för våra betraktelser, hjelpa oss föga att inse, huru arterna i naturen uppstått. Huru har denna märkvärdiga öfverensstämmelse uppstått emellan olika delar af organisationen, mellan dem och de yttre lefnadsförhållandena och emellan olika organiska varelser? Denna öfverensstämmelse se vi utomordentligt tydligt hos hackspetten och misteln och föga mindre tydligt hos de lägsta parasiterna, som hänga sig fast vid ett däggdjurs hår eller en fågels fjädrar, vi se den i bygnaden af