Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
103

ny inmutning, och anläggningarna däri få icke förstöras eller grufvan igenfyllas utan särskildt tillstånd från statens sida.

Grufvan är en själfständig och för sig bestående sak, t. o. m. om den är i jordägarens uteslutande besittning. Härom kan man göra sig förvissad genom lag ang. hvad till fast egendom är att hänföra den 24 maj 1895, där det i 4 § 2 mom. stadgas, att för grufdrift afsedd byggnad, stängsel, ledning eller annan anläggning »må ej, ändå att den tillhör ägaren af den jord, hvarå grufvan är belägen, till den jord hänföras».

En tredje villfarelse är den, att, såsom Rabenius antager, regalrätten endast skulle omfatta de inmutbara (och under koncession inbegripna) föremålen.[1] Naturligtvis är detta endast en följd af förut antydda villfarelser. Såsom Hammarskjöld mycket riktigt påvisar, är emellertid ett sådant antagande omöjligt.[2] Jordägaren, som i vissa fall måste tillerkännas grufbrytningsrätt, oberoende af inmutning, skulle därigenom på grund af de inmutbara och i koncession inbegripna ämnenas obestämbarhet och osjälfständighet så begränsa regalrätten, att denna blefve faktiskt omöjlig. Någon äganderätt till dem kunde icke förekomma. Men hvad H. anfört gent emot inmutaren och koncessionsinnehafvaren gäller ock, såsom förut påpekats, med alldeles lika stort fog mot jordägaren själf Jämväl jordägarens äganderätt till samma föremål blefve på samma grund omöjliggjord. Och resultatet blefve då det, att ingen skulle hafva äganderätt till djupområdet. Men vore djupområdet en res nullius, skulle det vara föremål för ockupation af hvem som helst, hvilket tydligen är orimligt.

Såsom en fjärde villfarelse vilja vi ändtligen framhålla det allmänna antagandet, att jordäganderätten, i enlighet med den romerska äganderättsteorien, sträcker sig med lodräta gränser på djupet till jordens medelpunkt. Detta är naturligtvis roten och upphofvet till alla oriktiga föreställningar om rätten till djupområdet.[3]

Vi hafva också vid början af våra undersökningar på grufverättens område tagit denna uppfattning till utgångspunkt och påvisat, att djupområdet och ytområdet tillhöra alldeles särskilda

rättsområden. Här må ytterligare framhållas, att vid grufva är

  1. A. a. s. 8.
  2. A. a. s. 56 ff.
  3. Hammarskjöld a. a. s. 59 o. Rabenius a. a. s. 5.