Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/132

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
27

I sammanhang med storskiftet utbrötos jämväl hela nya socknar från modersocknarna, såsom Järna och Äppelbo[1] från Nås, Transtrand från Lima.[2] Efter storskiftet hafva t. ex. Siljansnäs skilts från Leksand och Våmhus från Mora,[3] och förekomma härigenom ägoblandningar emellan dessa socknar ännu i dag.

Socknarna utgjorde vid storskiftet de egentliga skifteslagen. Om bestämda byagränser kan därför knappast vara tal. Hvarje sockenman kunde hafva sina ägor förlagda i ett färre eller större antal olika byar, hvilka ägor skulle, så vidt ske kunde, sammandragas till en by.[4]

Före storskiftet torde man alltså kunna anse nästan hela Dalarne såsom ett enda af inga bestämda gränser afbrutet landområde. Det hade t. o. m. osäkra rågångar mot angränsande landskap.

Landskapets hela jordområde kunde på grund häraf icke vara föremål för privat äganderätt. Härför saknades nämligen den första betingelsen: de olika jordstyckenas individuella begränsning.

Ingen kunde å marken utpeka ett eller flera bestämda jordområden och säga: »detta är mitt, allt annat är icke mitt».

Härmed är naturligtvis icke sagdt, att icke en del af jordområdet redan före storskiftet var underkastadt den privata jordäganderättens bestämmelser. Och härvid komma vi till den viktiga uppgiften att uppdraga gränsen för hvad som före storskiftet var privat jordegendom eller icke.

Då storskiftet icke afsåg »att minska de ägor, den ene eller den andre innehade, utan endast att på ett ställe sammanlägga särskilda och på fjärmare eller närmare afstånd skingrade jordlappar»,[5] var alltså »innehafvet» jordägaren utan vidare och uttryckligen tillerkändt. Efter skiftet skulle jordägaren således icke hafva mindre jord än förut, utan åtminstone alldeles lika mycket. men i afseende å läget så förändradt, att, hvad som

före skiftet måhända varit spridt på 50 eller 60 olika ställen,

  1. Adde: a. a. s. 25 o. 30.
  2. Ibm s. 75.
  3. Ibm s. 54 – »och äro ännu deras ägovälden mycket blandade».
  4. K. Br. d. 17 augusti 1804 (Ekström) p. 2. Jmf. K. Kung. d. 18 febr. 1859 3:o litt. b.
  5. K. Br. d. 9 febr. 1802 (Ekström).