Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/172

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
167

laga, att bonden må blifva försörjd med ett annat hemman, som han kan vara belåten med, dock så lagandes, att vi därutöfver icke bekomma någon klagomål».[1] Och i ett öppet bref af d. 19/6 1582, hvarigenom Arvid Månsson tilldelades besittningsrätten å några hemman, förekommer i berörda afseende: »dock skall han ingalunda drifva bönderna af hemmanen med mindre han kan handla med dem, att det sker med deras god vilje».[2] Fall förekomma ock, då åbo, som blifvit bortdrifven, å nyo insatts i sitt förra hemman. Sålunda omtalas, att ryttmästaren Anders Björnsson på Boda, som af kronan köpt det hemman Per Olufsson i Vingåker bebott, drifvit denne af gården. I anledning häraf ålägges landshöfdingen Rotkirck i K. Br. d. 7 aug. 1641 så laga, »att hvad honom (Per Olufsson) med orätt kan vara fråntaget, måtte honom igen blifva restituerat».[3]

På konfirmerad besittningsrätt förekommer en mängd exempel. Vi skola anföra några. Enligt K. Br. d. 6 juni 1548 erhöll Bengt Schrifware kronogodset Alnetorp fritt från afrad, så länge han var i konungens tjänst, men mot afrad, då han upphört att stå i konungens »befalning» samt med de villkor: »at samme wårt gods byggie, förbättre och väl ved macht holle», och »ther så sker, så wele Wij och gunsteligen unne och effterlate, att hans barn samme gods efter honom för the vanlige afrad och andre rättigheter skole närmaste wa.ra at njute och beholle».[4] Den 3 aug. 1582 erhöll Olof Mårtensson i Bullerskog, Bälinge socken och härad, konfirmationsbref å sitt innehafvande hemman och tillades honom häri jämväl förmånsrätt till skatteköp därå.[5] Den 19 maj 1626 erhöll borgmästaren i Västerås Nils Olofsson

lifstids besittningsrätt å kronotorpet Knutstorp i Lillhärads socken

  1. Sbg F. F. s. 380.
  2. Sbg F. F. s. 380. Se ock ibm s. 381: »Skytten skulle inrymmas hemman, men bonden i laga ordning uppsägasn F. 381 – Enl. K. Br. d. 5/12 1572 up läts åt landboskrifvaren Lasse Håkansson ett »arf och egit» h:n Långsvik, Gladhammar s:n i Tjust, så att han »oss till en behagelig tid alla årliga utskylder njuta och behålla må och skall, dock så att hvar där uppå någon bonde sitter, som förmår hålla gården vid makt och ej vill med god vilje afflytta, då skall förenämnde Lasse icke heller tillåtet blifva samme bonde afdrifva utan uppbära årliga utskylder; F. 386 – Ryttaren Erik Jönsson erhöll besittningsrätt till Kvigarp i Lekaryds s:n med föreskrift: »så skall honom och härmed förmant vara, ej drifva bonden af hemmanet förr än rättan fardag kommer»; F. 393 – Samuel Lott inrymdes 1622 ett kronohemman, hvilket han själf begärde, »dock att den som på hemmanet bor icke blifver i olaga tid drifven, för rätte fardag».
  3. Kam. Koll. Br. t. orterna.
  4. Sbg F. 379.
  5. Sbg F. 382.