eller »markeboel» utgörande en hel gård och innehållande 8 örisbol, »hvarje aktadt för så mycket som en tunna säd kunde sås på» eller ett öresland.[1]
Sedan de ursprungliga hela bolen skiftats i smärre delar, uppkommo beteckningarna öresbol såom på Öland och i Bohuslän samt »löpsbol» i Värmland, på Dal och i Västergötland. Då ett öresland var en del af ett markland samt ett »löpsland» på Gotland var ett fjärdedels tunnland, torde vara klart, att bolet delats med afseende å de tillydande inägorna uttryckta i ytmått. Liksom ett markabol utgjordes af tomt och ett markland jord, utgjordes ett öresbol af tomt och ett öresland jord.
Men nu delades i Skåne ett bol jämväl i halfva bol samt fjärdingar och attungar.[2] Utom tomt omfattade alltså ett halft bol 4 öresland, ett fjärdedels bol 2 öresland och en attung 1 öresland.
Det väsentliga for ett bol eller någon dess underafdelning var tydligen, att det omfattade två delar, tomt och en viss i vanligt ytmått uttryckt jordareal. Till ett bol, en attung o. s. v. hörde numera alltid viss åkerareal. Ett markland, ett öresland o. s. v. var åter endast åker af viss storlek.[3]
Nu har visserligen bol i Sverige, utom Skåne, tidigt förlorat sin urgamla betydelse[4] Men månne det icke i allt fall jämväl i öfra Sverige haft sin fulla motsvarighet?
Nyckeln till frågans lösning gifver oss Västgötalagen.
Redan förut är anmärkt, att enligt denna lag alla bol deltogo lika i skyldigheten att hägna omkring kyrkogård, ett stadgande, som förutsätter en likhet dem emellan. Så heter det: »en säger sig äga utskifte, d. ä. intagor å byamark, en annan bol. Den äger rätt till utskiften, som äger bol, ty, tillägges det, utskiften och gärdesgårdar höra alla till tomt enligt lag».[5] Till bol hörde tomt, och till tomt hörde rätt till intagor och skyldighet att hålla hägnad. Men nu var intäktsrätt å byamark beroende på samtycke af alla dem, som innehade minst åttondedelen af en attung.[6] Det var det minsta besuttenhetsmåttet.
