Under senare tider hafva nybyggen icke upptagits annorstädes än å den stora riksallmänningen i Norrland och Dalarne samt å delar af bergslagsallmänningar och rekognitionsskogar.
Då vi nu vilja redogöra för det viktigaste häraf till den del, det har intresse för vårt ämne, anmärka vi först, att intäktsrätten under förevarande tid icke, såsom under den tidigare medeltiden, var alldeles fri och oberoende af rättsliga formaliteter.
Den, som ville göra intaga, skulle nämligen söka tillståndsresolution därtill af Kon. Bef.[1]
I öfrigt må särskiljas de fall, då en person sökte tillstånd till nybyggesanläggning efter, under eller före afvittring.
I sammanhang med afvittringen skulle å öfverloppsmarken indelas nyhemman af minst 1⁄8 mtl och högst 1 mtl, samt s. k. kronotorp af lägenheter, som voro mindre än 1⁄8 mtl. Efter afvittringen ägde hugade sökande utverka tillståndsresolution samt taga nybygget i besittning.[2]
Ville någon däremot upptaga nybygge å den trakt, som vore under afvittring, skulle han anmäla sig hos afvittringslandtmätaren, som borde bereda lägenheten till skattläggning och afvittring, hvarefter med företeende af landtmätarens mätningsbetyg sökanden hos Kon. Bef. erhölle tillståndsresolution.[3]
För den händelse att någon ville upptaga nybygge å ort, som icke snart komme under afvittring, ägde sökanden anmäla sig hos länsman, som med biträde af två nämndemän skulle företaga en provisionell utstakning och stundom jämväl provisionell skattläggning af lägenheten, hvarefter Kon. Bef. därå likasom förut ägde meddela tillstånd till anläggningen, sedan sökanden ingifvit länsmannens syneinstrument. Då sedermera afvittringen komme till denna trakt, skulle lägenheten definitivt afmätas och afrösas samt mantal, ränta och frihetsår därå bestämmas.[4]
Under alla omständigheter utsattes i Kon. Bef:s tillståndsresolution det antal år, under hvilka nybyggaren skulle helt eller delvis vara fri från skatter, räntor och öfriga onera, men
- ↑ Se Reglementet d. 24 nov. 1749, s. 1. Afvitt. st. d. 10/2 1824, § 7. D:o d. 13 Dec. 1850, § 14.
- ↑ Afvitt. st. 1824, § 7. D:o 1820, § 8. Enl. Afv. st. 1850, § 12 minst 1⁄16 mtl och högst 1⁄2 mtl.
- ↑ Afvitt. st. d. 13 dec. 1850, § 14.
- ↑ K. Br. d. 9 mars 1825 t. K. B. i Jämtlands län. Afv. st. d. 10 febr. 1824, § 7. Afv. st. d. 13 dec. 1850, § 14. Jmf. Reglementet d. 24 nov. 1749, §§ 2–3.
