Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/117

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
113

kinesiske residentens hustru genom att kalla henne »förrädare». Chaharerna hade för övrigt alldeles rätt i sin uppfattning, vilken även delades av mongolerna, ty residenten Wang Tsao-tsun hade vid sin ankomst till Uliassutai följt det kinesiska bruket och begärt en mongolisk hustru. Den nye, krypande mongoliske styresmannen hade befallt, att en vacker och lämplig mongolisk flicka skulle utväljas åt honom. Man fick tag i en, som fördes till hans residens tillsammans med sin store slagskämpe till broder, vilken skulle bliva residentens skyddsvakt, men i stället blev vårdare åt den lilla kinesiska mops, som ämbetsmannen presentade sin unga hustru.

Chaharerna gjorde sig skyldiga till inbrottsstölder, slagsmål och dryckesorgier, varför Wang Tsao-tsun gjorde så mycket han kunde för att få dem att snarast fortsätta västerut till Kobdo och vidare in i Urianhai.

När invånarna i Uliassutai vaknade en kall morgon, blevo de vittne till en krigisk tavla. Chaharerna passerade genom stadens huvudgata. De redo, tre i bredd, på små, lurviga hästar och voro klädda i varma, blå rockar med fårskinnspälsar utanpå samt hade på huvudet de vanliga sjubbskinns-mössorna. De voro fullt beväpnade och redo sin väg under vilda rop och skrik samt kastade lystna blickar på de kinesiska butikerna och de ryska kolonisternas hus. I spetsen red den enögde stråtrövaranföraren med tre i vita pälsar klädda ryttare, som förde vajande standar och på stora snäckskal utförde någonting som var avsett att föreställa musik. En av truppen kunde icke motstå frestelsen, utan hoppade av sin häst och rusade in i en kinesisk bod vid gatan. Genast hördes de kinesiska handelsmännens ängsliga skrik från butiken, och anföraren, som vände sig om och fick se hästen utanför dörren, förstod vad som tilldrog sig. Han höll omedelbart in sin häst och red fram till platsen, där han med skrovlig röst kallade ut chaharen. Sedan gav han honom ett kraftigt slag rätt över ansiktet med sitt ridspö, så att blodet strömmade från kinden, men chaharen var på ögonblicket uppe i sadeln utan att knota och galopperade fram till sin plats bland kamraterna. Medan chaharerna redo förbi, gömde sig alla människor i sina hus och tittade