Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/154

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

150

från närliggande trakter, och den inflytelserikaste bland dessa var den kände mongoliske patrioten Hun Jap Lama. Furstarna beslöto genast uppfordra kineserna att fullständigt utrymma det distrikt, över vilket Chultun Beyli var styresman. Härigenom uppkommo förhandlingar, hotelser och slitningar mellan de olika kinesiska och mongoliska elementen. Wang Tsao-tsun framlade sitt förslag till frågornas ordnande, vilket antogs av en del av de mongoliska furstarna, men i det avgörande ögonblicket kastade Jap Lama det kinesiska dokumentet på golvet, drog sin kniv och svor, att han förr skulle dö för egen hand än underteckna en sådan förrädisk överenskommelse. Härav blev följden, att de kinesiska förslagen förkastades, och motståndarna gjorde sig beredda på strid. Alla stridbara mongoler inkallades från Jassaktu Khan, Sain-Noion Khan och Jahantsi Lamas distrikt. De kinesiska myndigheterna uppställde sina fyra maskingevär och beredde sig på att försvara fästningen, och ändlösa överläggningar höllos av både kineser och mongoler. Till sist kom vår gamle bekante Tzeren till mig i min egenskap av neutral utlänning och framförde till mig en gemensam anhållan från Wang Tsao-tsun och Chultun Beyli, att jag skulle söka förlika de båda parterna och åstadkomma en antaglig överenskommelse mellan dem. Liknande framställning gjordes hos representanten för en amerikansk firma. Följande afton höllo vi det första förlikningssammanträdet med de kinesiska och mongoliska ombuden. Det blev stormigt och allt annat än lidelsefritt, så att vi utlänningar miste allt hopp om framgång för vårt uppdrag. Vid midnatt när pratmakarna tröttnat hade vi likväl uppnått enighet i två punkter. Mongolerna förklarade nämligen, att de inte ämnade gå till väpnat anfall, utan önskade ordna saken på sådant sätt, att vänskapen bibehölles med den stora kinesiska nationen, medan den kinesiske residenten åter medgav, att Kina brutit de fördrag, varigenom fullt oberoende blivit behörigen tillförsäkrat Mongoliet.

Dessa båda punkter tjänade som underlag för nästa sammanträde och gåvo oss en utgångspunkt för att påskynda försoningen. Överläggningarna fortsatte i tre dagar och togo till sist den vändningen, att vi utlänningar kunde