Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/179

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
175

rocken och de gråa långbyxorna och lät de upprörda prästerna bära bort sin »gud» i hans bärstol.

Utom läkaren-giftblandaren träffade jag hos hutuktun en pojke på tretton år, vars ungdom, röda dräkt och kortklippta hår gåvo mig anledning antaga, att han var en »bandi» eller studerande i tjänst hos hutuktun, men det visade sig vara annorlunda. Denne yngling var förste »hubilgan», en buddha i människogestalt, samt en mycket skicklig spåman och Pandita Hutuktus blivande efterträdare. Han var berusad hela tiden och en ivrig kortspelare samt hade ständigt lustiga skämt för sig, vilket högeligen förargade prästerna.

Samma kväll fick jag besök av den andre »hubilgan». Han var den verklige styresmannen i Zain Shabi, som är ett oavhängigt, direkt under Den levande Buddha lydande område. Denne »hubilgan» var en allvarlig och asketisk trettiotvå års man med god uppfostran och mycket hemma i mongolisk visdom. Han kunde ryska och hade läst mycket på det språket samt var särskilt intresserad av främmande länders historia och samhällsliv. Han hade en mycket hög tanke om det amerikanska folkets företagsamhet och sade till mig:

»När ni kommer till Amerika, skall ni bedja amerikanerna komma hit och föra oss ur det mörker, som omger oss. Kineserna och ryssarna kommer att bringa oss till undergång, och amerikanerna är de enda, som kan rädda oss.»

Det är en synnerlig tillfredsställelse för mig att framföra denne inflytelserike mongols begäran och understödja hans vädjan till det amerikanska folket. Vill ni icke rädda detta hederliga och ofördärvade, men okunniga, bedragna och förtryckta folk? Det bör icke få gå under, ty innerst besitter det ett stort förråd av stark etisk kraft. Gör det till ett kultiverat folk, som tror på mänsklighetens livssanningar, lär det att utnyttja sitt lands rikedomar! Då skall Djingis Khans gamla folk för alltid bli edra trofasta vänner.

När jag blivit tillräckligt återställd, erbjöd mig hutuktun att få medfölja honom till Erdeni Dzu, vartill jag villigt samtyckte, och följande morgon avhämtades jag i ett lätt och bekvämt åkdon. Vår resa räckte i fem dagar, varunder vi besökte Erdeni Dzu, Karakorum, Hoto-Zaidam och