Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/180

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

176

Khara-Bolgasun. Alla dessa platser äro ruiner efter kloster och städer, som uppfördes på tolvhundratalet av Djingis Khan och hans efterträdare Ugadai Khan och Kublai Khan. Nu återstå blott lämningar efter murar och torn, en del stora gravar samt massvis med legender och berättelser.

»Se på dessa gravar!» sade hutuktun till mig. »Här ligger Khan Ujuks son begraven. Denne unge prins mutades av kineserna att döda sin far, men hans planer omintetgjordes av hans egen syster, som troget vakade över sin gamle far och dödade brodern. Där är graven över Tsinilla, Khan Mangus älskade gemål. Hon lämnade Kinas huvudstad och begav sig till Khara Bolgasun, där hon fattade kärlek till den ståtlige herden Damcharen, som red i kapp med vinden på sin springare och fångade vilda jak-oxar och hästar med sina blotta händer. Den uppretade khanen befallde, att hans otrogna maka skulle strypas, men sedan begrov han henne med kejserlig ståt och kom ofta till hennes grav för att begråta sin förlorade kärlek.»

»Och vad blev Damcharens öde?» frågade jag.

Hutuktun visste det icke själv, men hans gamle tjänare, som var ett riktigt lexikon i avseende på sägner, svarade:

»Med hjälp av stråtrövare från de vilda chaharernas stam låg han i fejd med Kina under lång tid, men det är inte känt hur han dog.»

Bland ruinerna förrätta munkarna böner vid vissa bestämda tider, och de leta också efter heliga böcker, som äro gömda eller begravna bland spillrorna. Nyligen hade de där påträffat två kinesiska gevär, två guldringar och tjocka luntor av manuskript, som voro ombundna med läderremmar.

»Vad var det för dragningskraft denna trakt hade på mäktiga kejsare och khaner, vilkas välden sträckte sig från Stilla havet till Adriatiska havet?» frågade jag mig själv. För visso icke dessa berg och dalar, som voro bevuxna med lärkträd och björkar, icke dessa vidsträckta sandstäpper, försvinnande sjöar och nakna klippor. Det tyckes mig, som om jag fann svaret.

De stora kejsarna, som erinrade sig Djingis Khans syn, sökte här, föremål för utomordentliga hedersbetygelser,