Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/211

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

EN ÄTTLING AV KORSFARARE OCH KAPARE


»Berätta för mig om er själv och er färd!» sade han.

Såsom svar härpå talade jag om allt som jag trodde skulle intressera honom, och han tycktes bli eld och lågor vid min skildring.

»Nu skall jag berätta för er om mig själv, vem och vad jag är. Mitt namn är omgivet med så mycket hat och fruktan, att ingen kan avgöra vad som är sanning och vad som är lögn, vad som är faktiskt och vad som är myt. En gång kommer ni att skriva om detta, när ni drar er till minnes er färd genom Mongoliet och er vistelse i den ’blodige generalens’ jurta.»

Han slöt ögonen, och rökande började han tala, varvid han slungade ut sina yttranden utan att avsluta dem, som om någon hindrat honom från att sätta riktig form på dem.

»Familjen Ungern von Sternberg tillhör en gammal släkt, en blandning av germaner och ungrare, med andra ord, hunner från Attilas dagar. Mina krigiska förfäder deltog i alla strider i Europa. De var med i korstågen, och en Ungern stupade utanför Jerusalems murar under Rikard Lejonhjärta. Och det olycksdigra barnkorståget medförde Ralf Ungerns död, då han var elva år gammal. När Tyska rikets tappraste krigare på elvahundratalet sändes till landets östra gräns mot slaverna, var min anherre Artur med bland dem, baron Halsa Ungern Sternberg. Där stiftade dessa stridsmän en andlig riddarorden, Tyska orden, som med eld och svärd utbredde kristendomen bland hedniska litauer, ester, letter och slaver. Sedan dess hade Tyska riddarorden alltid representanter för vår familj bland sina medlemmar.