Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/243

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
239

chefen för palatsets skattkammare, den välborne Balma Dorji, till det stora gemak, där alla skänker förvaras. Det var ett högst unikt museum av dyrbara klenoder. Där funnos samlade sällsynta föremål, som äro obekanta för museerna i Europa. När han öppnade en med ett silverlås försedd kista, sade han till mig:

»Det här är klimpar rent guld från Bei Kem. Här ser ni svarta sobelskinn från Kamtsjatka och undergörande hjorthorn. Denna låda kom från orochon-mongolerna fylld med värdefulla ginseng-rötter och doftande mysk. Här är ett stycke ambra från kusterna av den ’frusna sjön’, och det väger 124 ’lan’ (omkring 4½ kilogram), och här ser ni ädla stenar från Indien, välluktande ’zebet’ och elfenbenssniderier från Kina.»

Han förevisade föremålen och talade om dem länge, uppenbarligen med stor tillfredsställelse. Och de voro verkligen underbara! Framför mig lågo packor av sällsynta pälsverk såsom vit bäver, svart sobel, vit, blå och svart räv samt svart panter, små fint utskurna askar av sköldpadd, i vilka lågo nio till fjorton meter långa »hatykar» av indiskt siden, tunna som spindelväv, små med pärlor fyllda börsar av guldtråd, vilka voro skänker av någon indisk raja, dyrbara ringar från Kina och Indien med safirer och rubiner, stora stycken nefrit och oslipade diamanter, elefantbetar besatta med guld, pärlor och ädla stenar, lysande klädespersedlar, broderade med guld- och silvertråd, valrossbetar med sniderier i bas-relief utförda av primitiva konstnärer vid kusterna av Berings hav och mycket annat som jag ej minns eller kan anföra. I ett särskilt rum funnos kistor med buddhabilder av guld, silver, brons, elfenben, korall, pärlemor och ett sällsynt, färgat och välluktande träslag.

»Ni vet, att när erövrare intränger i ett land, där gudarna äras, vräker de omkull och slår sönder dessas bilder. Så skedde för mer än trehundra år sedan, när kalmuckerna kommo in i Tibet, och detsamma upprepades i Peking år 1900, då de europeiska trupperna plundrade den staden. Men vet ni, varför man går till väga på det sättet? Tag och undersök en av de här bilderna!»

Jag lyfte på en, som var närmast till hands, en