Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
21

grov kil vid tjockändarna, så att ett tomrum på omkring åtta centimeter uppstod mellan dem. Sedan lade vi brinnande träkol i mellanrummet och sågo på, hur elden snabbt löpte utmed de mot varandra liggande renhuggna ytornas hela längd.

»Nu kommer vi att ha eld ända till morgonen», förklarade han. »Det här är guldgrävarnas ’naida’. Vi malmsökare, som strövar omkring i skogarna både vinter och sommar, sover alltid vid en sådan här ’naida’. Den är bra, som du själv kommer att få se», fortsatte han.

Han högg av en del furugrenar och gjorde ett sluttande tak av dem, som han lät vila på två mot naidan resta störar. Ovanför vårt av grenar förfärdigade tak och vår naida sträckte sig furornas skyddande grenverk. Vi samlade ihop ännu flera kvistar och lade ut dem på snön under taket, och på dessa lades sadeltäckena, varpå Ivan slog sig ned och började ta av sig ytterkläderna så långt som till jackan. Snart märkte jag, att hans panna var våt av svett och att han torkade av hals och ansikte på sina ärmar.

»Nu är det varmt och skönt!» utropade han.

Inom kort måste jag också ta av mig min päls och lade mig snart ner för att sova utan någonting över mig, medan de klara stjärnorna tindrade genom vårt tak och tallarnas grenar och omedelbart intill vår naida rådde isande köld, från vilken vi voro på ett behagligt sätt skyddade. Efter den natten var jag ej längre rädd för kylan. Sedan jag under dagarna frusit på hästryggen, blev jag på kvällarna alldeles genomvärmd av den präktiga naidan, där jag satt utan päls endast i min jacka under taket av tall- och grangrenar och drack vårt alltid välkomna te.

Under våra dagsmarscher gav mig Ivan skildringar från sina strövtåg i Transbaikaliens skogs- och bergstrakter under sökande efter guld. Dessa berättelser voro mycket livliga, uppfyllda som de voro av spännande äventyr, fasor och mödor. Ivan hörde till den typen guldgrävare, som i Ryssland, och måhända även i andra länder, upptäckt de rikaste guldgruvor, under det att de själva förblivit utfattiga. Han undvek att omtala, varför han lämnat Transbaikalien och kommit till Jenisej, och som jag av hans sätt