Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

24

samla cedernötter, men bara på hösten. Till dess kommer du inte att råka någon människa. Du kommer att träffa på en mängd fågel och andra djur och nötter i massa, så att du får lätt att livnära dig här. Ser du den där floden? När du vill träffa bönderna, så har du bara att följa den för att komma fram till dem.»

Ivan hjälpte mig med att bygga min jordkoja, men det blev icke en sådan i ordets egentliga bemärkelse. Den åstadkoms genom att slita loss rötterna till ett stort cederträd, som antagligen fallit under någon svår storm. Det djupa hål, som jag på sådant vis erhöll till bostad, omgavs åt ett håll av en jordvägg, som fick fasthet genom de uppåtböjda rötterna. Bland en del sådana, som hängde över hålet, stucko vi in störar och grenar, så att ett tak bildades, vilket vi kompletterade med stenar för hållfasthetens skull och snö för värmens. Framsidan av kojan var ständigt öppen, men skyddades alltid av en naida som vakt. I denna snötäckta håla tillbragte jag två månader och hade det lika varmt där, som om det varit sommar, men jag såg icke någon mänsklig varelse under hela tiden och hade icke någon beröring med yttervärlden, där så viktiga händelser då inträffade. I denna grav under det kullfallna trädets rötter levde jag inför naturens ansikte med min olycka och oron för min familj som ständigt sällskap och under hård kamp för livet. Ivan gav sig i väg efter två dagar och lämnade kvar åt mig en påse torrt bröd och något socker. Sedan såg jag honom aldrig mer.