Sida:Ossendowski - Odjur, människor och gudar.djvu/93

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
89

skarpast möjliga takt. En efter annan stupade tre av mitt sällskap. Där låg tataren med en kula genom nacken. Efter honom föllo med dödens ångestskrin två de tappraste unga officerare ur sina sadlar, och deras sårade hästar satte av i vild förskräckelse ut över slätten såsom fullkomliga bilder av vår egen förvirring. Detta eggade tibetanernas mod, och de blevo allt djärvare. En kula träffade spännet på min högra stigbygelsrem och drev den jämte ett stycke läder och en tygbit in i mitt ben strax ovanför fotleden. Min gamle beprövade vän agronomen gav till ett rop och tog sig i axeln, och sedan såg jag honom torka och så gott sig lät göra förbinda sin blödande panna. Ögonblicket efteråt fick kalmucken två skott genom en och samma hand, så att den alldeles trasades sönder, och i detsamma rusade femton av stråtrövarna emot oss till anfall.

»Ge eld på dem med salva!» kommenderade översten.

Sex rövare sträcktes till marken, medan två andra av gänget, som fingo sina hästar skjutna under sig, sprungo så fort de kunde efter sina flyende kamrater. Någon stund därefter upphörde fiendens eld, och en vit flagga syntes. Två man redo fram till oss, och vid underhandlingen erforo vi, att deras anförare fått ett sår i bröstet och att de kommo för att bedja oss »anlägga det första förbandet». Jag fick genast en skymt av förhoppning och tog med mig min medikamentslåda och min sårade, stönande och svärjande kalmuck som tolk.

»Ge den djävulen litet cyankalium!» uppmanade mig mina kamrater.

Men jag hade en annan plan.

Vi fördes till den sårade anföraren, som låg på några sadeltäcken bland klipporna. Han påstods vara tibetan, men jag igenkände genast på anletsdragen, att han var turkmen eller sart, troligen från södra delen av Turkestan. Han såg på mig med rädda och bedjande ögon. När jag undersökte honom, fann jag, att kulan gått igenom bröstet på honom från vänster till höger och att han var mycket medtagen på grund av den svåra blodförlust han lidit. Samvetsgrant gjorde jag allt vad jag kunde för honom. Först och främst prövade jag på min egen tunga all den medicin