16
Ja! svarade den ena af dem, höfligt, nästan underdånigt; det var den äldsta, som väl kunde hafva sett sina tjugutre år.
Efter det var nödvändigt, kunde Karin så gerna hjelpa till sjelf, och efter ett ögonblick låg hon i karet. Flickorna framtogo ett par förgyllda flaskor och öste någonting i vattnet, hvarigenom en ånga af behagligaste lukt uppsteg ur vattnet.
Snart var saken gjord. Med sina hyggliga uppasserskors tillhjelp uppsteg hon åter ur det aromatiska vattnet, som doftade om hennes långa, utfallna lockar. Hon ärnade nu kläda sig. Men hvad såg hon? Hennes kläder voro borta. I stället låg för hennes ögon en drägt af finaste, skönaste tyg, tillskuren efter de förnämas sätt. Hon måste beqväma sig deruti. Färdigklädd, såg hon sig sjelf vara en dame af yppersta slag.
Kammarjungfrurna förde henne ut. Hon förmodade sig komma tillbaka till det lilla mörka rummet, hvarigenom hon först inträdt. Men tvertom. Man ledsagade henne åt ett alldeles motsatt håll. Hon såg sig, efter genomgången af en vacker sal, ute i friska luften. Men hvarest? Hon befann sig i en trädgård. Herrliga blommor doftade hvart hon vände sig; frukter prunkade på träden; buskar och gräs gladde ögat med den lifligaste och täckaste grönska.
Hvar äro då de hemska ruinerna? sade hon till sig sjelf. Befinner jag mig verkligen hos en trollkarl; och har han förvandlat den rysligaste ödemark till ett paradis, för att göra mig ett nöje?
När hon såg sig närmare om, fann hon likväl, att den vackra trädgård, hvari hon gick, icke var af alltför vidsträckt omfång. Den begränsades på alla håll af murar; och när hon betraktade murarne med uppmärksamhet, igenkände hon på dem flere af ruinernas drag. Hon insåg, att hela den sköna boningen, med trädgård, källor och park, låg innesluten inom bergsträckornas branter, de skrofliga murarne och förfallna tornen. Ingen kunde utanföre ana, att allt detta befann sig innanföre. När hon betraktade sig sjelf, fann hon sig i hög grad förändrad. Hon var klädd i siden och liknade i allt ett fruntimmer af hög rang.
Hon hade ej gått omkring här många slag, förrän hon såg en angenäm man nalkas. Hon igenkände genast följe-
