Sida:På Divans-Bordet.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

32

säg mig något, som jag icke vet: häruppe ser man väl flere stjernor på himmelen, än man märker dernere? Får jag lof att skåda genom detta synrör?”

Herr Björnram hjelpte sin lilla brud att genom tuben betrakta den ena konstellationen etter den andra, hvilka blefvo allt mer synliga, ju mera dagern sjönk och man nalkades mot aftonen. Karin kände sig intagen. Hennes sinne öfvergick till allt högre allvar. Han och hon tillbragte en lång stund med det sköna nöjet att beundra Gud i hans skapelser, och söka läsa några af hans alfabeter.

Tystnad och helgedom omgaf dem.

Slutligen stego de ned, lika varsamt och klokt, som de trädt upp.

”Nu, Karin, har du sett alla rummen i ditt tillkommande slott,” sade herr Laurits, när spatserfärden genom ruinkamrarne slutat.




Om aftonen voro ljusen tända i den delen af den gamla borgen, som låg närmare vägen, och som var något mera bekant, åtminstone tillgänglig för allmänheten. Här träffade godsets underhafvande stundom sin herre, och fingo med honom uppgöra hvad som skulle ske.

Denna högtidliga afton sågs den gamla riddarsalen festligt prydd. Socknens prest var bjuden, och en talrik skara af undersåtare anlände. Till och med ortens bästa spelmän och valdthornister af det indelta regimentets musik saknades icke. Arrendatorerna från Hemmingsbo och Lummelund syntes bland de öfriga.

En kall kåre gick öfver Thomas’ rygg, då han varseblef Lummelundsfolket. Huru skall jag se ut i synen, om också Karin infinner sig? tänkte han. Hon skall gifva mig blickar af förebråelse, ord fulla af grämelse: hon skall kanske dö eller svimma midt ibland förlofningsgästerna? Thomas stod försagd och likasom litet blek vid sidan af Wartofta-Kerstin. Till sin lycka märkte han aldrig Karin inträda, oaktadt riddarsalens dörr så ofta öppnades.

Sedan alla gäster blifvit församlade, tillkännagafs, att egendomsherren sjelf, herr Laurits Björnram, hade för afsigt att fira sin egen trolofningsakt, samt att han för denna högtidlig-

het