»Till det akademiska kollegiet vid kongl. Fredriks-universitetet i Kristiania.
Det är min afsikt att i sommar företaga en färd på skidor öfver Grönlands inlandsis från ostkusten till västkusten.
Grönlands inre är i högre grad än de flesta andra trakter på vår jords yta en terra incognita, men också på grund af de många vetenskapliga problem, som där vänta sin lösning, ett af dess intressantaste områden. Därför har det också icke saknats försök att intränga dit.» — — —
Härefter följde en uppräkning af de viktigaste bland dessa försök, hvilka nu förbigås, enär de skola omtalas på annat ställe i denna bok. Efter att vidare hafva påpekat den stora betydelsen i vetenskapligt hänseende af att detta, såsom jag uttryckte mig, »sannolikt af snö och is uppfyllda inre» blefve undersökt, fortsatte jag:
»Min plan är att med hjälp af norska skidlöpare tränga tvärs igenom detta inre. Norrmännen hafva hittills blott i ringa mån bidragit till forskningen i de arktiska trakterna, ännu är icke en enda arktisk expedition utsänd från Norge — jag räknar härvid icke den atlantiska expeditionen, hvars uppgift ju väsentligen låg åt annat håll — medan grannlanden, Sverige och Danmark, offrat betydligt på lösningen af de arktiska problemen. Detta synes så mycket mera anmärkningsvärdt, som det nämnda forskningsfältet ligger Norge närmast, och som väl utan tvifvel norrmännen äro det folk, som af alla är bäst ägnadt för polarforskning. Vi hafva förutsättningar för att kunna uthärda klimatet bättre än de flesta andra, och vi äga genom våra skidlöpare en öfverlägsenhet, som är högst afsevärd.
Huru i alla hänseenden öfverlägsen en skidlöpare är alla andra på Grönlands snömarker, tror jag vara till fullo
