betydligt starkare än på isbräerna. Härigenom vinnes nämligen, att man, när det slutligen blir nödvändigt att gå in på isen, antagligen skall finna slätare och jämnare is, samt att man undviker den värsta glacierisen, som med sina ojämnheter och sprickor kan erbjuda icke få hinder och faror. Inkommen på isen sätter expeditionen kurs på Christianshaab vid Diskobukten och söker att nå detta mål så snabbt som möjligt. Fördelen af att gå mot Diskobukten, i stället för mot en punkt längre söder ut, är å ena sidan den, att man längre norr ut antagligen skall finna bättre skidföre, och å andra sidan, att man vid nämnda bukt, där landet är inskuret af djupa fjordar, jämförelsevis lätt torde kunna nå fram till bebodda orter; Diskoön, som ligger utanför kusten, skall nämligen med sina terrassformiga basaltklippor sedd från inlandsisen bilda ett godt märke, hvarefter man lätt bör kunna finna vägen ned till en af de båda kolonierna Jakobshavn och Christianshaab, hvilka ligga vid Diskobukten på ett afstånd från hvarandra af omkring en half grad.
Afståndet från den punkt på ostkusten, där jag ämnar landa, till Diskobukten är omkring 670 km.; beräknar man, att vi hvarje dag kunna tillryggalägga 20 à 30 km., hvilket för skidlöpare är mycket lågt räknadt, så kommer färden icke att räcka mer än en månad; medtages proviant för omkring dubbla tiden, så synes all sannolikhet tala för, att vi skola komma lyckligt fram.
Provianten måste dragas på slädar eller skidkälkar. Utom skidor, medtagas äfven »trugor»[1], hvilka, där snön är våt och lös, äro mera användbara än skidor.
- ↑ Ett slags snöskor af ovala träramar, mellan hvilka är spändt ett flätverk af vidjor. Sådana brukas mycket i östlandet i Norge, äfven under hofvarna på hästar, och kallas där »truer». Under namn af trugor eller skarbågar förekomma liknande snöskor äfven i flere af Sveriges skogsbygder.
