Utom proviant för inemot två månader samt skidor och trugor, medtagas instrumenter för ortbestämning,» o. s. v.
⁎
Att emot en expedition sådan som denna äfven i pressen skulle framkomma flere mer eller mindre kraftiga invändningar, är icke underligt. Dessa utmärkte sig dock genomgående för en påfallande okunnighet om is- och snöförhållanden samt om sättet att färdas öfver is- och snömarker.
Jag kan icke neka mig nöjet att här återgifva något ur ett föredrag, som hölls i Köpenhamn af en ung dansk Grönlandsfarare och som är tryckt i den danska tidskriften »Ny Jord» (februari 1888). Det heter där bland annat:
»Andra planer hafva ej kommit längre än på papperet, såsom förslaget att fara i ballong tvärs öfver inlandsisen, hvilket framställdes redan i slutet af förra århundradet. Till denna sista klass af förslag, som hittills blott äro framställda på papperet, hör också det som är uppgjordt af den norske zoologen, konservatorn vid Bergens museum Fridtjof Nansen. — — —
Det är mycket som förefaller tilltalande i grundtankarna för Nansens expedition — både valet af utgångspunkt, i det han vill från ostkusten styra hän mot den koloniserade delen af Grönland (i stället för tvärt om), och fortskaffningsmedlet, i det han, som är en duktig skidlöpare, därtill ämnar begagna skidor. Men med detta erkännande af planens grundtankar måste också hos hvar och en, som något känner till förhållandena, det gillande omdömet vara uttömdt. Redan det sätt, hvarpå Nansen ämnar eventuellt nå fram till ostkusten, nämligen genom att öfvergifva det fasta skeppsdäcket
