För öfrigt finnas där ansikten, som äfven efter europeisk smak skulle kallas vackra. Jag såg sålunda en kvinna, som lifligt påminde om en firad skönhet där hemma. Jag var ej heller den ende, som öfverraskades af denna likhet; äfven en annan af oss, som kände samma fruntimmer, såg den. Jag är fullkomligt öfvertygad, att om denna eskimå-dam i en elegant paryr infördes i en europeisk salong, skulle herrarne skocka sig omkring henne och finna henne i högsta grad intagande.
I regeln äro ansiktena runda med breda, utstående kindben och, i synnerhet hos kvinnorna, mycket fetlagda, kinderna ofta fullständigt utstående, ögonen mörka och något snedt liggande, näsan platt, smal mellan ögonen och bred nedtill. Hela ansiktet ser ofta ut som det blifvit tillplattadt och gifvit sig ut på bredden. Hos kvinnorna och i synnerhet hos barnen är det ofta så platt, att man snart sagdt kan lägga en lineal från kindben till kindben utan att i någon nämnvärd grad komma i kollision med näsan; ja, hos somliga barn kan denna formligen bilda en fördjupning midt i ansiktet. Det är visserligen icke skönhet efter europeisk måttstock; men det är heller icke därigenom, utan genom det vänliga, förnöjsamma och godmodiga uttrycket i sitt fettglänsande ansikte som eskimåen drager främlingen till sig.
Lemmarna, händer så väl som fötter, äro märkvärdigt små och välbildade. Deras former äro i det hela runda; man stöter sig ej på någon kant, och så är det äfven med deras lif. I eskimåens ögon äro säkerligen hans egna kvinnor de vackraste, och ju fetare, dess bättre. Jag tror sålunda knappast, att de europeiska skönheterna skulle kunna ha någon utsikt att eventuelt komma i pris på Grönlands östkust. Där är för öfrigt heller ingen brist på damer.
Håret är korpsvart. Hos karlarne hålles det ofta från pannan af ett pärlband och faller fritt ned öfver axlarna.
