Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/373

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Korrekturläsningen av denna sida är påbörjad men inte fullständig. Se kommentarer i historiken och på diskussionssidan
336
BLAND ISBERG.

För öfrigt funnos på dessa öar många lämningar af människor;[1] på flere uddar fann jag sålunda varder eller, som jag tror, lämningar efter gamla räffällor.

»En af de täckaste platser, vi ännu sett på Grönland.»
(Efter fotografi)

Komne till den yttersta holmen vid Igdloluarsuk, funno vi mynningen af fjorden så full af väldiga isberg, att vi måste styra ut till hafs, för att, om möjligt, där komma fram. Vi försökte vår lycka ett stycke ut, men blefvo snart tvungna att stanna. Inklämda mellan dessa kolosser af en ytterst våldsam ström, lågo flaken så fast, att det var omöjligt att rubba dem. Vi måste åter vända och styra ännu längre ut till hafs.

  1. Den stora ö som står upptagen på Holms karta är icke sammanhängande, utan genom ett smalt sund delad i två öar, af hvilka den yttersta är den minsta.