Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/383

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Korrekturläsningen av denna sida är påbörjad men inte fullständig. Se kommentarer i historiken och på diskussionssidan
346
VÅR SISTA TÄLTPLATS PÅ ÖSTKUSTEN.

sin väldiga, afrundade kägelgestalt ur det blå djupet upp mot den molnfria, klara augustihimmeln.


Utsikt öster ut från vår sista tältplats på östkusten. Fjället Kiatak. Morgonen den 11 augusti.
(Efter fotografi.)

Från denna stenjätte och öfverallt norr ut utbredde inlandsisen sina hvita massor mot horisonten. Längst ned bli dessa massor allt mer blå, allt mer sönderslitna och genomskurna af klyftor, tills de längst ned vid sjön sluta i en hög, söndersplittrad isvägg. Det är från dessa blå isväggar de många kalfisstycken, som flyta rundt omkring oss, falla ned med ett brakande dån. Högst upp hvälfver sig isen inåt som en enda hvit yta, hvilken blott här och där synes genomfårad af blå sprickor. Slutligen förloras han ur sikte; hvit och nästan varm aftecknar han sig mot himmelns blågröna färg.