Frampå eftermiddagen var marken en stund tämligen jämn och vinden något knapp; men som det led frampå aftonen, ökade han åter, lutningen blef starkare, och med allt vildare fart gick det framåt, medan snöyran tilltog. Det började redan starkt skymma på, när jag plötsligt genom snötjockan fick se något mörkt på snön framför mig. Jag tog det för en vanlig ojämnhet och rände utan att fråga efter det rakt på det. I nästa ögonblick hade jag dock på några stegs afstånd upptäckt, att det var någonting helt annat och i ett nu kastat om och vändt skutan upp i vinden. Det var hög tid! Vi stodo just på kanten af en bred spricka. Ett ögonblick till, och vi skulle måhända försvunnit för att ej mer se dagens ljus. Vi skreko så mycket vi förmådde till de andra, som kommo seglande efter, och de kastade äfven om.
.jpg)
(Af A. Bloch efter ett utkast af författaren.)
Balto yttrar härom: »Om kvällen, då vi höllo på att segla, klockan kunde väl vara omkring half 8, och det var
