Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/522

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Korrekturläsningen av denna sida är påbörjad men inte fullständig. Se kommentarer i historiken och på diskussionssidan
473
SPRICKORNA BÖRJA.

tämligen mörkt, fingo vi se, hur Nansen, som på skidor seglade förut, ifrigt vinkade åt oss och ropade till oss: »Segla inte hit! Stället är farligt». Vi, som höllo på att komma i full fart och hade svårt att sakta farten, måste hålla på snedden och kasta oss själfva åt sidan. I detsamma sågo vi strax framför oss en förfärlig isspricka, som var väl sina goda 100 meter djup.»

Utför backe.
(Af författaren efter en ögonblicks-fotografi.)

Om denna seglats yttrar jag i min dagbok vidare: »Det var den första sprickan, men hon var sannolikt icke den enda. Vi måste vara beredde på att möta flere. Man blef nu litet villrådig, om det skulle seglas mer den aftonen; men jag fann det för tidigt att lägga upp för kvällen; vi måste begagna vinden. Jag spände mig därför från kälkarna och gick förut för att undersöka isen, medan Sverdrup öfvertog styret, och seglen minskades på båda skutorna, som skulle hålla sig ett stycke efter mig.

»Vinden var god och hjälpte oss betydligt. Jag kunde stå på skidorna långa stycken utan att röra benen, och på