Sida:Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
147
PÅSKÄGGEN OCH DERAS HEDNISKA URSPRUNG.

till tio stycken.[1] I Rönneberga sn erhöllo förr i tiden drängar och pigor påskamat, bestående af ett halft tjog ägg för »störstdrängen» och »störstpigan», de öfriga fingo nöja sig med åtta, sex eller fem stycken hvar.[2]

Vid åkerbruket spela de röda äggen såväl i Tyskland som i Österrike en stor roll i egenskap af så- och plöjningsoffer såsom medel till erhållande af god växtlighet. Ofta nedgräfvas påskägg uti åkerns alla hörn eller ängens midt för att tillförsäkra ägarna god skörd och skydda fälten för råttor och andra förstörelsebringande djur.[3] Ägg som såoffer förekommer äfven i andra länder, så har det t. ex. hos oss här i Sverige, i Harakers socken i Västmanland, varit brukligt att såägg ätas, d. v. s. såningsmannen förtär vid såningens början ett ägg.[4] På samma sätt äter i Thüringen såningsmannen tillsammans med sin familj ett par färska ägg på det nysådda fältet.[5] Flerstädes i Tyskland inbindes vid skörden i den första sädeskärfven ett bröd och ett ägg, för att ett frodigt återuppspirande och en riklig skörd måtte erhållas. Äfvenså föres plogen, första gången den sättes i jorden, öfver ett ägg och ett bröd.[6] På liknande sätt som såägget användes, förekommer äfven hos oss såbröd som plöjningsoftfer, och finnes det sådana, som föreställa en på ägg rufvande höna.[7] I Österrike slås första gången det plöjes på våren ett ägg i pannan på den på höger sida plogen spända oxen, och i den först upplöjda fåran lägges ett ägg.[8] Hos esterna säges det vara »Nurmejesä», fältets fader, som förlänar fälten deras bördighet, och honom bringas offergåfvor första gången fälten gödslas på våren. Ägaren lägger då ned ett ägg i ett hörn af fältet.[9]

  1. ↑ Meddeladt af Hilma Berg från Västra Vemmerlöfs sn.
  2. ↑ Eva Wigström, anf. arb. S. 17.
  3. ↑ W. Mannhardt, Der Baumkultus der Germanen und ihrer Nachbarstämme. Berlin 1875. S. 291.
  4. ↑ Ur Nordiska Museets arkiv.
  5. ↑ Jahn, anf. arb. S. 78.
  6. ↑ R. F. Kaindl i Zeitschrift für österreichische Volkskunde. 1900. S. 244.
  7. ↑ Se E. Hammarstedt i Meddelanden från Nordiska Museet 1899—1900 och 1903
  8. ↑ E. Lilek i Zeitschrift für österreichische Volkskunde. 1900. S. 217.
  9. ↑ Oskar Kallas, Die Krasnyjer Esten i Verhandl. der Gelehrten Estn. Gesellschaft. Dorpat 1904. H. 2. S. 53.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Påskäggen_och_deras_hedniska_ursprung_–_Fataburen_Kulturhistorisk_tidskrift.djvu/19&oldid=419349”