— 194 —
sida och spirituosa å herrarnas hade drifvit upp hungern till en onaturlig höjd.
»Äter du, Erker, så att du blir mätt?» sade lektorn, i det han drack ett glas rödvin med brodern.
Adjunkten nickade och skrattade.
»Det måtte blir skönt att stiga upp i morgon,» sade han.
Det hade varit en stark dispyt mellan makarna Hallin, när frågan väcktes om, huruvida lektor Bruhn skulle bjudas eller ej. Lektorskan Hallin hade sett förolämpad ut och förklarat, att då kunde man lika gärna låta bli hela supén. Ty om lektor Bruhn var med, så kunde man vara säker på, att han skulle ställa till något spektakel. Men lektorn höll på, att Bruhn skulle bjudas, och så blef han bjuden.
Under kvällens lopp såg det emellertid ut, som om lektorskan skulle få orätt. Ty lektor Bruhn uppförde sig högst exemplariskt. Han åt och drack, lemnade damerna i fred, och när han hvilade sig efter bordets ansträngningar, stod han för det mesta i ett hörn för sig själf, vägde på klackarna och vände sig altibland åt väggen för att snusa. Han tycktes känna med sig, att han behöfde vara på sin vakt.
Emellertid hade en klunga damer samlats i en ring midt framför Bruhn. Det var samma damer, hvilka före supén samtalat om bazaren.
Nu var det ett annat ämne, som kommit på tapeten. Det var pastor Simonson, som väckt
