— 195 —
ett förslag, att man skulle söka intressera presterna i Gammelby för att gemensamt anordna bibelförklaringar i elementarläroverkets stora sal. Pastor Simonson stod själf midt ibland damerna och talade med torr röst och lifliga åtbörder. Damerna lyssnade med andakt. Och ingen lade märke till Bruhn, som hörde hvartenda ord och gjorde fruktansvärda grimaser för att kunna hålla god min.
Men till sist blef det honom för starkt. Han tog ett steg närmare den samtalande gruppen och hostade. Allas ögon vändes mot honom. Lektor Bruhn hade ej tänkt säga något, men då alla tego, ansåg han det som en pligt att yttra sig och sade därför:
»För min del tycker jag, det är synd att förstöra den enda kväll i veckan, man har ledig att roa sig på.»
Lektor Bruhn tyckte, att han hade yttrat Sig både passande och granlaga. Att man icke kan hafva roligt af bibelförklaringar, ansåg han vara den mest själfklara sak i världen. Och han blef därför i ej ringa mån öfverraskad, när han märkte, hvilken förstämning han väckt.
Till all lycka hade högst få af sällskapetlagt märke till indiskretionen. Lektorskan Hallin Passade på och skickade sin man att dricka med Bruhn, i det hon samtidigt uttalade sin glädje öfver, att hon ändå hade fått rätt.
Kycklingen stod på bordet. Och Bruhns inpass glömdes för kycklingen.
